lördag 25 februari 2012

5+1

Självklart har jag testat med sjuttioelva olika graviditetstest nu under veckan, alla säger samma sak, jag är väldigt gravid! Plussen blir bara starkare och starkare, nu senast dök plusset upp samtidigt som jag kissade på stickan och det var mycket starkare än kontrollstrecket. Är det bara jag som håller på så här? Jag misstänker att jag inte är helt ensam med mitt testberoende... :)

Enligt familjelivs graviditetsuträknare har jag gått 5 veckor och 1 en dag, alltså 5+1, men jag är i vecka 6. Beräknad förlossning ska då vara 25 oktober. Hoppas hoppas allt går bra så att vi kommer dit!

Har en del graviditetssymptom. Brösten började ömma lite grann några dagar innan första plusset och sedan blev de mer och mer ömma, de är fortfarande ömma idag och känns lite svullna/fylligare. Har en svag svag molkänsla i magen av och till, mer på kvällarna. Det liknar svag mensvärk men känns ändå inte likadant som mensvärk. Är definitivt tröttare än vanligt och somnar som en stock när jag lägger mig, i vanliga fall brukar det ta rätt lång tid för mig att somna. Har känt av lite svagt illamående som kommit helt plötsligt några gånger men det har gått över av sig själv. På det stora hela mår jag alltså rätt bra!

Längtar till VUL nu, vill veta vad som är därinne! Vet inte när det blir eftersom jag måste boka om tiden vi fått pga begravning. Förra lördagen var både en glädjens dag men även en sorgens... Min farfar gick nämligen bort samma dag som vi plussade så det var en omtumlande och märklig dag. Farfar var väldigt sjuk så det var väntat och han har det bättre där han är nu, även om det är sorgligt för oss som är kvar här.

onsdag 22 februari 2012

Ofattbart men sant

Vet inte om någon kommer att läsa detta, jag har ju varit frånvarande ganska så länge...

Men nu måste jag i alla fall berätta att det hänt något som jag inte trodde skulle hända mig någonsin. Jag trodde faktiskt för ett tag sedan att jag aldrig skulle få uppleva detta. Jag är gravid! Det är fortfarande väldigt tidigt, jag testade positivt i lördags och är bara i vecka 5, så mycket kan hända. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra nu, nu när det äntligen blev "vår tur".

Hur kunde det blir så här då kan man ju undra...

Trots att vi hade fått medgivande att adoptera kände vi oss inte helt klara med att försöka bli gravida, vara med om en graviditet och födseln av ett barn. Kötiden på adoption är ju också evighetslång så vi bestämde oss för att försöka lite till innan vi skickade in våra papper till AC, vår kötid tickade ju ändå på. Vi gjorde 7 inseminationer med donerade spermier, jag blev aldrig gravid, trots konstaterad ägglossning och bra slemhinna. Detta tillsammans med våra kassa IVF/ICSI resultat fick oss att tänka i banorna att det faktiskt kunde vara så att det var något knas med mina ägg. Äggen kan se bra ut på ytan men ändå kan det saknas någon viktig beståndsdel.

Några av våra bästa vänner, ett par som haft samma problematik som vi gjorde ÄD (äggdonation) och blev gravida. De hade precis som vi gjort många egna IVF behandlingar utan skymten av ett plus.

Vi ställde oss i kö för ÄD i Finland och efter ca ett halvårs kötid fick vi så en donator. I Finland får man alla äggen från sin donator. Donatorn gav oss 15 mogna ägg, varav 11 blev normalt befruktade, varav 9 blev bra embryon. Så två av dessa sattes in i min livmoder och 7 hamnade i frysen! Vi var aldrig ens i närheten av så fina resultat när vi gjorde egna IVF med mina ägg och mannens simmare. Mannens simmare har vi använt nu också och de är ju desamma, det vi "bytt ut" är äggen, så detta styrker ännu mer att det var mina ägg som inte var helt pigga.

Det är fantastiskt att ÄD finns som alternativ och det är fantastiskt att dessa underbara kvinnor finns som vill donera ägg. Jag är oerhört och obeskrivligt tacksam för denna fina gåva jag fått av en okänd kvinna!