lördag 31 oktober 2009

Ruvardag 7, IVF 5

Som jag berättade om i mitt förra inlägg så har mönstret börjat upprepa sig. Ömheten i brösten är ett minne blott och värken har kommit. Redan igår på ruvardag 6 kände jag att brösten inte var ett dugg ömma längre och jag fick väldigt ont i magen, en molande värk som kändes precis som mensvärk och höll i sig hela dagen. Tyckte det var i tidigaste laget att få mensvärk! Tidigare har jag börjat blöda på ruvardag 13 med 2 dagars embryon och på ruvardag 12 med 3 dagars embryon. Nu har jag ju en blastocyst som odlats i 5 dagar så ifall jag inte är gravid borde jag alltså börja blöda på dag 10 har jag räknat ut. Då känns det tidigt med mensvärk redan på ruvardag 6. Så många dagar före blödningen har jag aldrig haft mensvärk tidigare. Så det kändes lite positivt igår eftersom värken kom oväntat tidigt, tänkte att det kanske kunde vara växtvärk i livmodern eller något sådant.

Imorse när jag vaknade kände jag direkt att mensvärken var där och den här gången kändes det mer på vänster sida, känns ungefär som att det är i vänster äggstock faktiskt. Där brukar jag väldigt ofta få ont precis före mens och i början av mensen. Fattar inte varför jag får ont där, fattar inte vad äggstocken har med mensen att göra. Så imorse kändes det inte lika positivt längre. Det där med att ha värken i vänster äggstock känns om att det talar för att mensen är på väg. Nu känns det lite mer positivt igen för värken på vänster sida har lagt sig lite och nu känns det mer i mitten av magen. Jag har inte börjat blöda heller och har inte sett till något färgat alls. Brösten är som sagt inte alls ömma längre men de är fortfarande svullna. Jag är väldigt trött och har varit det i flera dagar nu. Så visst hoppas vi fortfarande. Jag vill inte ha mens, jag vill vara gravid! Snälla låt mig vara gravid nu!

Igår fick jag veta att en kollega är gravid. Jag och min ofrivilligt barnlösa kollega förvandlades till två riktiga bitterfittor som satt och surade och muttrade ihop. Det är inte så att vi missunnar vår kollega hennes graviditet men visst blir vi avundsjuka och tycker att det är orättvist att hon blir naturligt gravid på typ tredje försöket trots ett liv i sus och dus med massor av festande, hög alkoholkonsumtion och rökande. Men sånt är livet.

Ikväll ska jag och mannen stanna hemma och mysa i tv-soffan. Det är redan helt mörkt ute. Tror jag ska tända lite ljus och sätta på lite soft musik medan jag väntar på att mannen ska komma hem från träningen.

torsdag 29 oktober 2009

Ruvardag 5, IVF 5

Jag har inga nya symptom att tjata om, jag känner mig precis som igår.

Har upptäckt att mina så kallade symptom och mina känslor och tankar under ruvningen följer ett mönster som upprepas gång på gång. Först får jag svullna och jätteömma bröst, redan före insättningen. Precis efter insättningen är jag positiv och tänker att vi faktiskt har en seriös chans och att det nog är vår tur nu. Några dagar efter insättningen börjar ömheten i brösten avta lite även om de fortfarande är svullna och jag börjar blir nojig. Varför minskar ömheten, är det ett negativt tecken? Jag är plötsligt inte lika positiv längre. Efter ytterligare några dagar försvinner ömheten i brösten helt. Jag bli ännu mer nojig och börjar bli negativ och tänka att det nog inte har fungerat. Sedan efter ytterligare någon dag så kommer värken, den som känns precis som mensvärk och svullnaden i brösten börjar försvinna och då blir jag garanterat nojig och totalt negativ och tänker att det definitivt inte har fungearat och att vi aldrig kommer att lyckas få ett biologiskt barn. 1 - 2 dagar efter att mensvärken börjat brukar mensen komma och hela världen rasar samman känns det som.

Det här är mitt mönster, så har det varit under flera IVF'er i rad. Jag känner att mönstret börjar upprepa sig... tyvärr... Ska försöka fortsätta vara positivt. Det måste banne mig vara vår tur nu!

onsdag 28 oktober 2009

Ruvardag 4, IVF 5

Brösten är fortfarande svullna men inte riktigt lika ömma längre. Känner igen det här, det är precis som det brukar vara när jag ruvar... Kroppen har väl börjat vänja sig vid progesteronet. Magen är lite svullen och jag har lite känningar ibland men ingen direk värk. Är fortfarande trött mest hela tiden. Fan vad jag hatar att ruva och känna efter hur man känner sig stup i kvarten. Man blir ju helt psyko av det här, det är rena tortyren. Vill helst gå och lägga mig och sova och vakna först när det är testdag! :)

tisdag 27 oktober 2009

Ruvardag 3, IVF 5

Oj vad glad jag blev när jag gick in på bloggen och såg alla fina och peppande kommentarer, stort tack!

Jag har hört ryktas att en blastocyst fäster ca 2 dagar efter insättning. Ifall det är sant så borde den lill* krabaten ha fäst vid det här laget ifall den nu tänkte göra det vill säga. Känner inget speciellt som jag inte känt vid tidigare ruvningar. Jag är trött, magen är lite svullen och även brösten är svullna och ömma. Nu är det bara att försöka stå ut med den här olidliga väntan... Men jag är fortfarande positiv, vi har ju fått en blastocyst!

söndag 25 oktober 2009

Ruvardag 1, IVF 5

Jo det fanns en fin blastocyst och väntade på oss igår när vi kom till kliniken!
Vi blev förvånade och jätte jätte jätteglada!!! För första gången på länge så känner jag ett stort hopp, det känns fantastiskt. Jag har en bra känsla i kroppen och tror att det faktiskt kan gå vägen den här gången.

fredag 23 oktober 2009

Dagen före domedagen

Tack för alla era fina kommentarer, det värmer i hjärtat att ni tänker på oss och håller tummarna!

Nej det blev ingen insättning på torsdagen heller. Doktorn ringde igår morse och sa att det såg något bättre ut än dagen innan men att det inte fanns något av toppkvalitet. Hon tyckte verkligen att vi skulle långtidsodla till lördag för att se ifall vi kunde få fram en blastocyst. Vi höll med henne och så fick det bli. Imorgon bitti far vi iväg till kliniken och då faller domen. Vi bestämde med doktorn att hon inte ska ringa innan, vi åker dit oavsett. Blir det ingen insättning så kan vi i alla fall träffas och prata igenom det hela. Negativa lilla jag vågar inte tro på att det skulle vända så pass att någon av de här tre skruttarna skulle bli en blastocyst men man vet ju aldrig, ett litet litet hopp finns nog ändå kvar längst där inne i hjärtat någonstans.

Nu vet jag med säkerhet vilka biverkningar progesteron ger mig. Jag har jätteömma och svullna bröst och igår kom kvällsillamåendet tillsammans med de överdrivna rapningarna. Det är definitvt inga graviditetssymptom i mitt fall, jag har ju inte ens fått något embryo tillbaka. Påminn mig om detta om jag efter en eventuell insättning skulle få för mig att börja dilla om graviditetssymptom!

onsdag 21 oktober 2009

Telefonsamtalet som fick hjärtat att stanna

Jag har aldrig fått det där samtalet förut men imorse kom det. Jag såg på displayen att det var klinikens växelnummer och det kändes som att hjärtat stannade en stund. Som ni redan förstår så var det vår läkare som ringde för att berätta att det inte skulle bli någon återföring idag. Det fanns tre befruktade ägg som klarat sig så här långt men celldelningen såg inte bra ut. Ett embryo var bara 2-celligt, ett var 3-celligt och ett var 5-celligt. Så hon ville inte göra någon återföring idag. Antingen skulle de odlas ytterligare en dag eller om vi vill/vågar till på lördag för att se ifall någon av dem klarar sig till att bli en blastocyst. Jag kunde inte bestämma mig och mannen var inte hemma heller när samtalet kom. Vi bestämde att hon skulle ringa igen imorgon bitti så får vi kolla hur läget är då och sedan bestämma om vi ska försöka med återföring imorgon eller om vi ska vänta till lördag. Hur ska man kunna bestämma det? Läkaren lutade mer åt att vänta till lördag även om det bara var 3 embryon, för att se ifall någon blir blastocyst. Vi har ju gjort 4 behandlingar med återföringar av fina embryon men det har inte fäst. Men jag vet inte om jag vågar mig på långtidsodling, tänk om alla dör och vi inte får något embryo tillbaka alls. Tänk om det inte ser bättre ut imorgon heller? Det kanske inte blir något embryo tillbaka till oss hur som helst. Usch och fy vilken jäkla dag det här har varit!

måndag 19 oktober 2009

Äggplockning

Var på äggplockning i förmiddags. De fick ut 10 ägg, tjohoo! Känner mig fortfarande lite groggy efter att ha fått avslappnande/smärtstillande medel (fentanyl som är typ samma sak som morfin fast bra mycket starkare) och narkos. Har dock ont i magen nu. Känns lite när jag ligger eller sitter still, känns mycket när jag rör på mig och jag blöder lite. Nu blir det till att vila och ta det lugnt ikväll och imorgon. På onsdag blir det förhoppningsvis insättning. Hoppas hoppas hoppas!

lördag 17 oktober 2009

Sprutdag 9, IVF 5

Igår tog jag sista sprutan Menopur och Orgalutran och det gick faktiskt bra, skönt! Annars har jag haft mycket otur med sprutandet under den här behandlingen, har ofta träffat fel och/eller haft för mycket luft i Menopuren så att det har varit trögt att spruta in det och det har gjort ont.

Ikväll är det dags för Pregnyl, äggmognadssprutan. Det är en "piece of cake" efter att ha trixat med 300 IE Menopur i åtta dagar. Jag är redan svullen och rätt så öm i magen, äggstockarna värker och värre lär det bli efter Pregnylen. Man känner sig alltid väldigt redo för att "plockas" när det väl är äggplockningsdag.

Nu ska jag ut och köpa fina snittblommor, vi har visning på vår lägenhet imorgon!

fredag 16 oktober 2009

Sprutdag 8, IVF 5

Har jobbat som en dåre de sista dagarna så jag har varken hunnit blogga eller läsa de bloggar jag följer. Idag är jag ledig och ska mysa inne resten av dagen, ute regnar det och är kallt och ruggigt. Jag är även ledig hela helgen, härligt!

Har varit på VUL nu på morgonen och det gick bra. Hade 10 äggblåsor och slemhinnan såg toppenfin ut. Det blir äggplockning på måndag, så ikväll ska jag ta sista sprutan Menopur och Orgalutran. Imorgon blir det Pregnyl sprutan och på söndag inget alls, gud vad skönt!

Läkaren har ingen förklaring till varför våra embryon inte fäst. Vi har fått insatt sammanlagt 7 fina embryon. Mina ägg ser bra ut, slemhinnan är jättefin och de spermier som de använder ser också bra ut. Celldelningen har gått som den ska och det är inga fragment på embryona. Varför har det då inte fäst? Ingen som vet... tyvärr... Hoppas att det fäster den här gången om vi nu får något tillbaka vill säga. För säkerhets skull tog de blodprov för att kolla sköldkörteln på mitt initiativ. Det har ju kollats tidigare och då var det inget fel men man vet ju aldrig vad som kan ha dykt upp under den här långa resans gång.

Jag ringde vår planeringsavdelning på jobbet och berättade att jag ska vara borta hela nästa vecka på grund av ännu en operation. Jag har aldrig talat om vad det gäller men jag tror att de förstår, det låter så när jag pratar med han jag brukar prata med. Han önskade lycka till. Sedan ringde jag min gruppchef och berättade allt. Ville att han skulle veta varför jag varit borta så mycket sista året och varför jag återigen ska vara borta en vecka. Han var väldigt förstående och sa att jag skulle stanna hemma så länge jag kände att jag behövde, jag ska känna att jag verkligen är "fit for fight" innan jag kommer tillbaka. Det känns faktiskt jätteskönt att ha öppnat sig och berättat allt för gruppchefen. Nu har jag hans fulla stöd och det känns riktigt bra!

måndag 12 oktober 2009

Sprutdag 4, IVF 5

Vill börja med att tacka er som kommenterar och stöttar, det är så roligt att läsa vad ni skriver och det hjälper!

Snart dags för fjärde sprutan. Trots att jag anser mig ha rutin på att fixa och trixa och spruta in Menopur så gick det inte speciellt bra igår. Fixandet gick bra men inte sprutandet. Det gick jättetrögt, det gick liksom inte att trycka in det i magen, det var stopp. Tog hur lång tid som helst att sakta sakta trycka i sig allt, blev helt svettig på kuppen! Måste ha varit en massa luft i sprutan. Hoppas det går bättre ikväll.

Imorgon är det ju sprutdag 5 och då ska jag även börja med Orgalutran för att förhindra spontan ägglossning. På fredag är det dags för ultraljud och troligen blir det äggplockning nästa måndag eller tisdag. Det går verkligen undan det här. Trots att Orgalutran sprutan är hemsk för den svider och gör ont så föredrar jag helt klart den korta metoden.

Nu ska jag laga en kanna te och mysa i soffan!

lördag 10 oktober 2009

Sprutdag 2, IVF 5

Det gick bra med första sprutan igår, har ju gjort det några gånger förr... ;-)
Nu känns det okej att vi är igång igen även om jag aldrig mer kommer att känna den där fantastiska hoppfulla och glada känslan som jag kände första och möjligen andra gången. Nu är det mer "det är inte helt omöjligt, det skulle kunna fungera den här gången men jag tror inte på det". Jag känner mig gammal, sliten och lite bitter i IVF-sammanhang. Jag har fått ärr i själen. Fan vad jag hatar att vara ofrivilligt barnlös! Snart dags för spruta nr 2, det är bara att kämpa på, vad kan man annars göra?

fredag 9 oktober 2009

Sprutdag 1, IVF 5

Så var den här - första sprutdagen i vår femte IVF-behandling. Det känns bätte idag. Var nog besatt av mensmonstret igår, satt inne och deppade iklädd morgonrock hela dagen! Satt i soffan större delen av dagen och tittade på gamla avsnitt av Greys Anatomy och grät så fort något ledsamt hände eller en bebis visades i bild. Hur patetiskt är inte det? Nåja, idag mår jag i alla fall bättre. Är inte glad men inte direkt ledsen heller, rätt neutral skulle man kunna säga. Idag gick jag ut på en rask promenad före frukost, fick massor av sol och friska vindar i ansiktet när jag gick längs havet, det mår man bra av! Sedan blev det lång frukost och tidningsläsning. Resten av dagen har jag ägnat åt att tvätta, vika tvätt, rensa i skafferiet och kylen och jag har varit iväg och handlat till kvällens middag. Jag har även hunnit med att titta på ytterligare ett par gamla avsnitt av Greys, utan att gråta.

Ikväll blir det mysmiddag med mannen och sedan tidigt i säng för jag jobbar i helgen och börjar tidigt. Just det, jag ska ju även ta första sprutan Menopur ikväll, det får jag inte glömma!

torsdag 8 oktober 2009

Dags för en ny runda i IVF-karusellen

Mensen kom igår kväll. Imorgon blir det sprutstart på IVF nr 5. Då ska jag och min gamla kompis Menopur börja hänga ihop igen. Tidigare har jag varit glad när jag börjat en ny behandling, sett det som att vi fått en ny chans till bebis. Nu är jag mest ledsen och känner mig nere. Det känns jobbigt att sätta igång igen för jag känner i hela min kropp att det kommer att gå som de andra gångerna. Jag vet att jag inte kan veta det men jag kan ändå inte hjälpa hur jag känner. Jag borde vara glad för att vi får en ny chans men jag förmår inte vara det just nu. Kanske är det mensmonstret som spökar.