fredag 9 november 2012

Vi väntar barn!

Sedan några veckor tillbaka finns vår ansökan i Landet och vi väntar nu på barnbesked!
Vi har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta. Jo lite vet vi... vi vet att det inte kommer att ta år utan det är månader det handlar om. Sedan vet vi inte hur lång tid det kommer att ta innan vi får hämta vårt barn. Landet har infört en ny domstolsprocess vid adoptioner vilket troligen gör att väntan mellan barnbesked och resebesked blir längre. Så vi väntar och längtar...

fredag 28 september 2012

Samlar på...

Vi kämpar på i pappersdjungeln...
Nya läkarintyg på engelska - check!
Nya referensbrev på engelska - check!
Översättning av hemutredning - på gång, får den i nästa vecka!
Notarius publicus - på gång, fått tid till nästa vecka!

Om en vecka ska vi vara klara med alla papper, tror vi.

Något vi dock inte börjat med ännu är vårt brev till den biologiska mamman. Det ska vara ca 1/2 sida om det är skrivet på dator och max 1 sida om det är handskrivet. Vad skriver man till henne egentligen? Blir gråtfärdig varje gång jag tänker på det! Hon lämnar ju sitt barn ifrån sig och upplever en stor stor sorg medan vi får ett barn och upplever den största glädje, vilka motpoler.

Känner mig känslosam och sårbar just nu, har blivit så lättrörd och har närmare till tårarna än vanligt, har blivit en riktig lipsill :) Kanske inte så konstigt, jag är ju på sätt och vis gravid. Med allra största sannolikhet har vi fått barn inom 9 månader. En väldigt annorlunda graviditet, känns konstigt men härligt!



måndag 24 september 2012

Samlare...

Jisses vad papper man ska samla ihop! En del är kaka på kaka, samma saker ska fyllas i på flera blanketter. En del är helt nytt, som till exempel rekommendationsbrev från en präst, nya läkarintyg på engelska samt att vi ska skriva ett brev på engelska till den biologiska mamman. Referensbreven ska också uppdateras och då gärna skrivas direkt på engelska, annars måste dessa också översättas. Vi måste också gå till notarius publicus som ska intyga våra underskrifter på vissa blanketter och hemutredningen ska översättas till engelska av auktoriserad översättare.

Vi ska även sända in 8 - 10 foton på oss själva i vår hemmiljö, på några av fotona ska vi ha med nära vänner och släkt. Man ska se glad ut och vara prydligt klädd och gärna göra något på bilderna. Vi har blivit rekommenderade att ta nya foton speciellt för detta ändamålet, vi förstår varför... Vi snackar typ "mäklarbilder" där allt ska vara perfekt, hemmet ska blänka och människorna på bilderna ska vara glada, snyggt klädda och ha finskor på fötterna. Man ska inte ha samma kläder på alla bilderna och man får inte ha blå jeans, kort-kort, shorts eller bara axlar enligt instruktionerna från AC. Så i helgen har vi fotat en massa och tvingat familj och vännner dra på sig finkläderna. Men än är vi inte klara, vi kunde inte ta foton på oss själva framför huset eftersom det ösregnade hela tiden.

Nu har vi i alla fall kommit en bit på vägen, en del av fotona är klara, vi har fyllt i en del av blanketterna och vi har samlat vissa handlingar, olika registerutdrag och sådant. Prästen har varit hemma hos oss och ett rekommendationsbrev är på gång, tur man känner en präst! I övermorgon har vi tid hos läkaren så läkarintygen är också på gång. Nu ska det väl inte behöva ta jättelång tid innan vi är klara, skönt!

Jag läser Längtansbarnen av Kerstin Weigl när jag får en stund över och fäller alltid några tårar, inte av sorg utan av glädje.

måndag 3 september 2012

Förvånad men glad!

Vi fick ett samtal från vår adoptionsorganisation, vi får skicka ansökan till Landet nu i höst! Så fort vi bara har fått ihop alla papper de kräver och fått allt översatt så skickas ansökan iväg och barnbesked lär vi få under första halvan av nästa år tror dom. Vi blev förvånade, trodde inte att vi var tillräckligt långt framme i kön ännu, men väldigt väldigt glada!!! Äntligen händer det något positivt och om vi bara gör vår del av pappersbyråkratin så ska vi få ett barn, fattar knappt att det kan vara sant!

torsdag 2 augusti 2012

Övertygad

Jag har inte deppat ihop fullständigt även om jag inte skrivit något på ett tag. Självklart blir man besviken när hoppet tänts och sedan släcks så bryskt, men livet går liksom vidare. Jag är faktiskt rätt så glad nu för jag känner mig övertygad om att vi kommer att få bli föräldrar en vacker dag, på något sätt. För mig är inget sätt bättre än det andra, de är bara olika. Kanske kommer ÄD att funka om vi provar igen eller kanske får vi åka till ett fjärran land och möta vårt längtans barn där.

Vi hoppas på någon slags prognos från AC nu till hösten. Får vi besked om att det kan bli aktuellt att få börja göra i ordning vår ansökan till landet så lägger vi ÄD på hyllan. Men så länge vi inte har fått börja samla ihop handlingar till en ansökan till landet så kan vi tänka oss prova ÄD igen. Hoppas något händer under hösten som för oss lite närmare vårt efterlängtade barn!

Semestern är slut och känns rätt så avlägsen just nu efter några veckor tillbaka på jobbet. Har haft riktigt mycket att göra och har jobbat långa dagar hela veckan så imorgon ska jag belöna mig genom att gå hem vid lunch och låta helgen börja! Även om semestern är slut så är ju sommaren inte det så man får försöka passa på att hinna njuta.

Hoppas ni har det bra allihopa!

lördag 21 juli 2012

Minus

Jag blev inte gravid denna gången heller. Samma tråkiga resultat som sist, hcg lägre än ett. Deprimerande... Jäkla skit rent ut sagt! Har börjat tänka mer på missfallet igen, varför skulle vi få missfall när vi äntligen blev gravida, så himla orättvist! Tänker på att vi skulle fått barn den 25 oktober, jag borde ha suttit här med en stor gravid mage nu och inte en ond mensmage.

tisdag 17 juli 2012

Ruvardag 12

Har avhållit mig från att tjuvtesta, har inte vågat. Idag är officiell testdag med blodprov och på torsdag ifall man väljer att göra vanligt gravtest hemma på urin. Hade inte tänkt att gå och ta något blodprov för det känns så himla jobbigt att få ett negativt besked på telefon från en främling. Hade tänkt vänta till helgen och göra gravtest hemma. Men så fick jag ett infall imorse och ringde min husläkarmottagning, för den ligger precis vid mitt jobb, jag fick komma dit och en av sköterskorna där tog ett blodprov på S-HCG quantitative. Jag kan ringa imorgon och få resultatet...

Räknar med att det är negativt. Vet inte varför men jag har nästan glömt bort det där plusset vi fick i februari, det känns helt overkligt att jag någonsin fått ett plus och faktiskt varit gravid. Det känns som en dröm.Vi är liksom paret som aldrig blir gravida trots alla våra försök, det har blivit en del av min identitet, jag är en kvinna som inte kan få barn, som inte kan bli gravid. Försöker tala om för mig själv att jag kan bli gravid, jag har blivit gravid en gång så det kan gå igen, men det är svårt att tro på det efter vår långa resa.

Jag vet inte hur det känns, om det känns som vid de andra försöken, jag blandar ihop försöken, allt känns som en himla röra. Tänker att det spelar ingen roll hur jag känner mig, det enda som räknas är det där testresultatet, imorgon vet vi...