måndag 31 maj 2010

Hemma igen

Idag kom vi hem efter fem härliga dagar i New York, det är en fantastisk stad, me like!
Har inte pratat om eller ens tänkt på IVF, äggdonation, adoption, donatorinsemination, graviditet eller barn överhuvudtaget, så himla skönt! Vi har levt livet som det var innan "försöka få barn cirkusen" satte igång. Vi har sett alla sevärdheter vi ville se, shoppat, ätit och druckit gott och bara strosat omkring och njutit av den speciella atmosfären i NY.

Nu är vi tillbaka i vardagen men jag känner mig mer avslappnad och gladare! :)

Tack för alla kommentarer! Det var jobbigt att få ett sånt negativt besked men livet går vidare och på något sätt kommer vi att få barn en dag. Visst har vi tänkt på äggdonation och även på donatorinsemination, eftersom tanken har slagit oss att det kanske är så att vi inte är kompatibla med varandra. Enligt vår läkare är det ingen brådska med eventuell äggdonation eftersom kvinnan kan vara äldre utan att det är någon nackdel. Med eventuell donatorinsemination är det lite mer bråttom eftersom jag fyllt 35 i år. Chanserna med insemination är ju mindre än med IVF men det är inte omöjligt. Läkaren säger att jag säkerligen har ägglossning varje månad. Men sen är ju inte alla äggen befruktningsdugliga. Äggstockarna börjar väl tröttna också eftersom de börjat med ovanan att producera färre ägg vid IVF-stimulering. Även med fler IVF-försök är det mer bråttom eftersom kvinnans ålder spelar stor roll där också.

Det är mycket att ta ställning till. Hur ska man göra och vad ska man satsa på? Det är inte helt lätta beslut. Vi ska i alla fall köra vidare med adoptionsprocessen, efter en godkänd hemutredning är den ändå flera års kötid kvar och då kan man göra andra försök under tiden. Jag tycker att det är ok att göra försök under kötiden när man har år kvar till barnbesked.

torsdag 20 maj 2010

Deppigt besked

Idag var vi och träffade vår läkare på IVF-kliniken. Våra chanser att lyckas med IVF ser inte så goda ut längre, tyvärr. När man som vi gjort 6 insättningar med fina embryon och inte fått ett enda plus så sjunker chansen att lyckas. Hade vi bara fått plus någon gång, även om det blivit missfall, så hade det sett bättre ut enligt läkaren. Då hade man i alla fall vetat att vi kan bli gravida.

Sedan har det ju tillkommit det att jag inte haft lika många ägg på de två senaste behandlingarna. På senaste behandlingen blev det bara 3 ägg på ÄP och behandlingen dessförinnan avbröts ju före ÄP för att det bara fanns 1 enda ägg som var stort nog. Det kan hända att äggstockarna "tröttnar", att de inte orkar producera lika mycket längre, det har med ålder och ens egna genetiska förutsättningar att göra. IVF tömmer inte ut äggstockarna, det går under en massa ägg varje månad även i en naturlig cykel där bara ett ägg mognar, så på det sättet är det ingen skillnad.

Läkaren sa rakt ut att hon inte vill uppmuntra oss att göra fler behandlingar, alltså IVF med egna ägg. Hon avråder inte från något försök till ifall vi vill det själva men som sagt hon uppmuntrar det inte. Läkaren uppskattade vår chans till mindre än 15% med IVF, kanske bara runt 10%, jämfört med de 30-40% som man har på de första tre behandlingarna.

Känns rätt deppigt, jag var beredd på att hon skulle säga att chansen att lyckas minskat men inte att den skulle sjunkit så dramatiskt. Det styrker mig/oss i vårt beslut att inte köra vidare med IVF.

Hon kunde såklart inte förklara varför det inte lyckas trots att vi satt in fina embryon. Med största sannolikhet beror det på att embryona inte varit bra trots att de sett fina ut. Tydligen så är det så att 50% av alla embryon som ser fina ut ändå är kassa. Men eftersom vi gjort så många behandlingar så borde vi ha lyckats. Alltså är där troligen något annat fel som man inte kan veta vad det är.

Jag kan ändå tänka mig att göra ett försök till lite senare när vi väntar i den oändligt långa adoptionskön. Dels för att se ifall det blir lika dåligt utfall med antalet ägg för då har vi ett mönster, två gånger kan vara tillfälligheter men tre gånger i rad är definitivt ett mönster. Dels för att hoppet är det sista som överger människan!

onsdag 5 maj 2010

Bättre

Tack för alla fina kommentarer, det värmer att ni tänker på oss och stöttar!

Det känns fortfarande jäkligt trist och deprimerande att det inte funkade den här gången heller men som vanligt så mår man sakta men säkert bättre. Jag kan inte påstå att jag är sprudlande glad men jag mår i alla fall lite bättre nu.

Det finns mycket annat att fokusera på just nu som gör att man kan "glömma" det här misslyckandet. Vi har fullt upp med hus och trädgård, det är roligt! Jag har kommit igång med träningen igen vilket är skönt och gör att jag mår bättre. Om ett par veckor ska vi åka till New York och det ser vi verkligen fram emot!

Det blir inga fler IVF-behandlingar, inte på ett bra tag i alla fall. Nu ska vi köra vidare med adoptionsprocessen istället. Vi har ju redan gått utbildningen, så nästa steg är väl att kontakta socialtjänsten igen och sätta igång med hemutredningen.