God fortsättning!

Julen börjar väl lida mot sitt slut, den har svischat förbi i samma snabba fart som vanligt. Det har varit riktigt mysigt trots att jag blev sjuk på lilljulafton. Fick rejält ont i halsen, frossa och 39 graders feber. Men jag är redan i mycket bättre skick, så pass så att jag kunde armbåga mig fram bland galna mellandagsreafyndare i min jakt på en nyårsklänning till ordinarie pris. För nyårsklänningar är ju inget man rear ut i mellandagarna det ska man ha klart för sig. Jag lyckades i alla fall hitta en fin klänning efter några timmas svettig jakt så jag är mycket nöjd!

Eftermiddagen idag har vi tillbringat med goda vänner, vi har fikat och spelat spel, skoj! Ikväll ska jag och mannen ta det lugnt bara vi två. Imorgon blir det frukost i hamnen, förhoppningsvis med det vanliga kompisgänget, de borde väl alla vara hemma från olika julfiranden vid det här laget. På eftermiddagen imorgon blir det bio, Luftslottet som sprängdes, och sedan middag ute med vänner. Blir nog en härlig dag imorgon med!

Hoppas att ni alla haft en härlig jul!

Rött är ju julens färg

Jaha, så är man ett mensmonster igen. Mensen kom idag ett par dagar för tidigt. Min cykel har varit konstigt kort två gånger i rad nu, bara 24 dagar. Vad är det för trams!? Brukar ha en cykel på 26-27 dagar. Men kan glädja mig åt att jag inte har alls lika ont som jag brukar ha. Hade ju såklart varit roligare att vara gravid... men hallå vad är det för tanke, vi kan ju inte få barn, det vet jag ju.

Julklappsångesten är förresten botad och plånboken är tom... :) Jag är faktiskt klar med alla julklapparna, slog in de sista nu ikväll. Det känns jätteskönt. Tack för era tips!

Nu ska jag gå och vika lakan, tjingeling!

Julklappsångest

Har alla utom jag redan handlat alla julklappar? Verkar ju så när man pratar med folk... och jag som inte handlat en enda julklapp ännu! Har drabbats av riktig julklappsångest. De enda dagarna som jag är ledig innan julafton är imorgon och fredag, hmmm... undrar vad jag ska göra då... tillbringa dagarna i stadens butiker kanske. Någon som har några bra julklappstips på vad man kan köpa till sin man och till sin mor? Min fantasi tryter och de har inte önskat sig något speciellt. Hemskt tacksam för alla tips från er kära bloggläsare!

Var tar tiden vägen?

Just nu tycker jag att tiden fullkomligen rusar iväg. Dagarna och veckorna går i en rasande fart, hjälp, jag hinner inte med! Det känns både positivt och negativt att tiden rusar iväg på det här sättet. Positivt för då kommer det inte att kännas så länge till februari när vi har bestämt oss för att köra nästa IVF-försök, negativt för att vi blir äldre och äldre vilket inte är bra när man redan har så svårt att få till ett barn. Fattar inte var de här senaste åren har tagit vägen. Vi har försökt få barn i nästan tre års tid nu. Jag minns knappt tiden innan, hur var det då? Det känns som att vi försökt få barn i evigheter. Men ändå på något konstigt sätt så känns det som det har gått fort alltihopa. Än är resan inte slut...

Julen börjar närma sig med stormsteg. Borde man kanske börja fundera på julklappar? Jag brukar alltid skjuta på det in i det sista. Mannen julpyntade i söndags när jag jobbade. Men han glömde hänga upp julstjärnan vi brukar ha i sovrummet, jag ska ta och hänga upp den idag.

Ikväll ska vi träffa mannens syster, hennes sambo och deras söta lilla dotter som är 4 månader! De bor långt härifrån så vi har bara träffat bebisen en gång tidigare, då hon var nyfödd. Det ska bli mysigt att träffa dem igen och se hur den lilla tjejen har växt. Tror jag ska gå en sväng på stan idag och köpa något fint till lilltjejen. Man får passa på att köpa söta babykläder när man har chansen! :)

Piggare

Nu är jag piggelin igen! :) Men har fortfarande ont i armen, känns som att jag fått rejält med stryk och inte en fjuttig liten spruta. Är ändå väldigt nöjd med att jag vaccinerade mig, var på akuten idag i tjänsten och väntrummet där var fullt av folk med munskydd som satt och hostade.

Idag drog stormen in över Skåne, det blåser och regnar riktigt kraftigt. Som tur är fick jag skjuts hem av en kollega så jag slapp gå hem i ovädret. Hade tänkt mig en löprunda ikväll men det blir inget med det. Jag har dragit på mig mysbyxorna och parkerat mig i soffan istället!

Dålig av vaccinet

Tog mitt influensavaccin igår eftermiddag. På kvällen svullnade armen upp och började värka. Så fort jag rör på armen, framför allt om jag lyfter den så gör det ont. Idag har jag även fått feber, ont i huvudet och känt mig tröttare än tröttast. Har sovit bort större delen av dagen. Tur att jag hade en fridag idag! Känner mig lite lurad, trodde att man skulle slippa bli sjuk om man vaccinerade sig. Hoppas det har gått över till imorgon för då ska jag jobba igen.

Nu ligger jag i soffan och slötittar på tv och bloggar. Väntar på att mannen ska komma hem från jobbet. Han har lovat att handla hem take away mat, stekta nudlar med grönsaker och kyckling. Har inte ätit något på hela dagen förutom lite frukost imorse så jag tror att jag behöver mat. Han är snäll och omtänksam min man!

Perspektiv

Imorse ringde min pappa och berättade att min kusin blivit inlagd på sjukhus. Hon har anorexia och har nu blivit i riktigt dåligt skick. Hennes puls var endast 38 slag/minut och hon är bara skinn och ben. Det ger en lite perspektiv i tillvaron, plötsligt känns ens egna problem som små. Jag vet att man inte kan eller ska jämföra så men ändå. Mina tankar är nu hos min kusin som är så sjuk.

Livet går vidare

Jag har inte orkat blogga eller läsa bloggar på ett tag, men nu är jag tillbaka! Tack alla snälla och goa tjejer för era stöttande kommentarer, det värmer verkligen!

Vi har en behandling kvar i vårt 3-pack och vi har bestämt oss för att vänta med den ett tag. Om vi skulle ha kört på direkt igen så skulle jag börja spruta igen om ca 3 veckor och det pallar jag bara inte. Nu ska jag komma i form istället så att jag mår bra. Jag mår nämligen inte bra av all viktuppgång av behandlingarna och att inte kunna träna regelbundet. Nu ska jag fokusera på träning, bra mat och att ha det bra. Jag har redan gått ner 1,5 kg på 5 dagar!

Jag har börjat bli mer och mer inriktad mot adoption, vi står ju i kö hos AC sedan i mars. Börjar mentalt förbereda mig på att det kanske är adoption som är vår väg till barn. Jag har insett att det är stor risk för att vi tillhör den skaran som som inte lyckas genom IVF. Faktum är ju att alla lyckas inte få barn genom IVF.

Vi har som sagt en behandling kvar och vi skulle inte göra flera sa vi när vi köpte 3-packet. Jag vet inte om det kommer att bli den sista någonsin men någon gång måste man ju säga stopp. Man kan ju inte göra hur många behandlingar som helst. Hur vet man när det är dags att sluta med IVF? Läkarna kan ju inte förklara varför det inte lyckats för oss. Vi får insatt fina embryon, slemhinnan är fin, allt ser bra ut men ändå fäster det inte. Hur vet man när det är dags att "ge upp"?

Ruvardag 9, IVF 5

Vi har misslyckats igen. Började blöda imorse och gjorde ett test, minus såklart. Kan inte beskriva hur jag känner mig, jag saknar ord. Är bara så otroligt ledsen och uppgiven.

Ruvardag 8, IVF 5

Fortfarande mensvärk, en sjuhelsikes mensvärk, men ingen mens! Har inte vågat tjuvtesta heller fegis som jag är...

Ruvardag 7, IVF 5

Som jag berättade om i mitt förra inlägg så har mönstret börjat upprepa sig. Ömheten i brösten är ett minne blott och värken har kommit. Redan igår på ruvardag 6 kände jag att brösten inte var ett dugg ömma längre och jag fick väldigt ont i magen, en molande värk som kändes precis som mensvärk och höll i sig hela dagen. Tyckte det var i tidigaste laget att få mensvärk! Tidigare har jag börjat blöda på ruvardag 13 med 2 dagars embryon och på ruvardag 12 med 3 dagars embryon. Nu har jag ju en blastocyst som odlats i 5 dagar så ifall jag inte är gravid borde jag alltså börja blöda på dag 10 har jag räknat ut. Då känns det tidigt med mensvärk redan på ruvardag 6. Så många dagar före blödningen har jag aldrig haft mensvärk tidigare. Så det kändes lite positivt igår eftersom värken kom oväntat tidigt, tänkte att det kanske kunde vara växtvärk i livmodern eller något sådant.

Imorse när jag vaknade kände jag direkt att mensvärken var där och den här gången kändes det mer på vänster sida, känns ungefär som att det är i vänster äggstock faktiskt. Där brukar jag väldigt ofta få ont precis före mens och i början av mensen. Fattar inte varför jag får ont där, fattar inte vad äggstocken har med mensen att göra. Så imorse kändes det inte lika positivt längre. Det där med att ha värken i vänster äggstock känns om att det talar för att mensen är på väg. Nu känns det lite mer positivt igen för värken på vänster sida har lagt sig lite och nu känns det mer i mitten av magen. Jag har inte börjat blöda heller och har inte sett till något färgat alls. Brösten är som sagt inte alls ömma längre men de är fortfarande svullna. Jag är väldigt trött och har varit det i flera dagar nu. Så visst hoppas vi fortfarande. Jag vill inte ha mens, jag vill vara gravid! Snälla låt mig vara gravid nu!

Igår fick jag veta att en kollega är gravid. Jag och min ofrivilligt barnlösa kollega förvandlades till två riktiga bitterfittor som satt och surade och muttrade ihop. Det är inte så att vi missunnar vår kollega hennes graviditet men visst blir vi avundsjuka och tycker att det är orättvist att hon blir naturligt gravid på typ tredje försöket trots ett liv i sus och dus med massor av festande, hög alkoholkonsumtion och rökande. Men sånt är livet.

Ikväll ska jag och mannen stanna hemma och mysa i tv-soffan. Det är redan helt mörkt ute. Tror jag ska tända lite ljus och sätta på lite soft musik medan jag väntar på att mannen ska komma hem från träningen.

Ruvardag 5, IVF 5

Jag har inga nya symptom att tjata om, jag känner mig precis som igår.

Har upptäckt att mina så kallade symptom och mina känslor och tankar under ruvningen följer ett mönster som upprepas gång på gång. Först får jag svullna och jätteömma bröst, redan före insättningen. Precis efter insättningen är jag positiv och tänker att vi faktiskt har en seriös chans och att det nog är vår tur nu. Några dagar efter insättningen börjar ömheten i brösten avta lite även om de fortfarande är svullna och jag börjar blir nojig. Varför minskar ömheten, är det ett negativt tecken? Jag är plötsligt inte lika positiv längre. Efter ytterligare några dagar försvinner ömheten i brösten helt. Jag bli ännu mer nojig och börjar bli negativ och tänka att det nog inte har fungerat. Sedan efter ytterligare någon dag så kommer värken, den som känns precis som mensvärk och svullnaden i brösten börjar försvinna och då blir jag garanterat nojig och totalt negativ och tänker att det definitivt inte har fungearat och att vi aldrig kommer att lyckas få ett biologiskt barn. 1 - 2 dagar efter att mensvärken börjat brukar mensen komma och hela världen rasar samman känns det som.

Det här är mitt mönster, så har det varit under flera IVF'er i rad. Jag känner att mönstret börjar upprepa sig... tyvärr... Ska försöka fortsätta vara positivt. Det måste banne mig vara vår tur nu!

Ruvardag 4, IVF 5

Brösten är fortfarande svullna men inte riktigt lika ömma längre. Känner igen det här, det är precis som det brukar vara när jag ruvar... Kroppen har väl börjat vänja sig vid progesteronet. Magen är lite svullen och jag har lite känningar ibland men ingen direk värk. Är fortfarande trött mest hela tiden. Fan vad jag hatar att ruva och känna efter hur man känner sig stup i kvarten. Man blir ju helt psyko av det här, det är rena tortyren. Vill helst gå och lägga mig och sova och vakna först när det är testdag! :)

Ruvardag 3, IVF 5

Oj vad glad jag blev när jag gick in på bloggen och såg alla fina och peppande kommentarer, stort tack!

Jag har hört ryktas att en blastocyst fäster ca 2 dagar efter insättning. Ifall det är sant så borde den lill* krabaten ha fäst vid det här laget ifall den nu tänkte göra det vill säga. Känner inget speciellt som jag inte känt vid tidigare ruvningar. Jag är trött, magen är lite svullen och även brösten är svullna och ömma. Nu är det bara att försöka stå ut med den här olidliga väntan... Men jag är fortfarande positiv, vi har ju fått en blastocyst!

Ruvardag 1, IVF 5

Jo det fanns en fin blastocyst och väntade på oss igår när vi kom till kliniken!
Vi blev förvånade och jätte jätte jätteglada!!! För första gången på länge så känner jag ett stort hopp, det känns fantastiskt. Jag har en bra känsla i kroppen och tror att det faktiskt kan gå vägen den här gången.

Dagen före domedagen

Tack för alla era fina kommentarer, det värmer i hjärtat att ni tänker på oss och håller tummarna!

Nej det blev ingen insättning på torsdagen heller. Doktorn ringde igår morse och sa att det såg något bättre ut än dagen innan men att det inte fanns något av toppkvalitet. Hon tyckte verkligen att vi skulle långtidsodla till lördag för att se ifall vi kunde få fram en blastocyst. Vi höll med henne och så fick det bli. Imorgon bitti far vi iväg till kliniken och då faller domen. Vi bestämde med doktorn att hon inte ska ringa innan, vi åker dit oavsett. Blir det ingen insättning så kan vi i alla fall träffas och prata igenom det hela. Negativa lilla jag vågar inte tro på att det skulle vända så pass att någon av de här tre skruttarna skulle bli en blastocyst men man vet ju aldrig, ett litet litet hopp finns nog ändå kvar längst där inne i hjärtat någonstans.

Nu vet jag med säkerhet vilka biverkningar progesteron ger mig. Jag har jätteömma och svullna bröst och igår kom kvällsillamåendet tillsammans med de överdrivna rapningarna. Det är definitvt inga graviditetssymptom i mitt fall, jag har ju inte ens fått något embryo tillbaka. Påminn mig om detta om jag efter en eventuell insättning skulle få för mig att börja dilla om graviditetssymptom!

Telefonsamtalet som fick hjärtat att stanna

Jag har aldrig fått det där samtalet förut men imorse kom det. Jag såg på displayen att det var klinikens växelnummer och det kändes som att hjärtat stannade en stund. Som ni redan förstår så var det vår läkare som ringde för att berätta att det inte skulle bli någon återföring idag. Det fanns tre befruktade ägg som klarat sig så här långt men celldelningen såg inte bra ut. Ett embryo var bara 2-celligt, ett var 3-celligt och ett var 5-celligt. Så hon ville inte göra någon återföring idag. Antingen skulle de odlas ytterligare en dag eller om vi vill/vågar till på lördag för att se ifall någon av dem klarar sig till att bli en blastocyst. Jag kunde inte bestämma mig och mannen var inte hemma heller när samtalet kom. Vi bestämde att hon skulle ringa igen imorgon bitti så får vi kolla hur läget är då och sedan bestämma om vi ska försöka med återföring imorgon eller om vi ska vänta till lördag. Hur ska man kunna bestämma det? Läkaren lutade mer åt att vänta till lördag även om det bara var 3 embryon, för att se ifall någon blir blastocyst. Vi har ju gjort 4 behandlingar med återföringar av fina embryon men det har inte fäst. Men jag vet inte om jag vågar mig på långtidsodling, tänk om alla dör och vi inte får något embryo tillbaka alls. Tänk om det inte ser bättre ut imorgon heller? Det kanske inte blir något embryo tillbaka till oss hur som helst. Usch och fy vilken jäkla dag det här har varit!

Äggplockning

Var på äggplockning i förmiddags. De fick ut 10 ägg, tjohoo! Känner mig fortfarande lite groggy efter att ha fått avslappnande/smärtstillande medel (fentanyl som är typ samma sak som morfin fast bra mycket starkare) och narkos. Har dock ont i magen nu. Känns lite när jag ligger eller sitter still, känns mycket när jag rör på mig och jag blöder lite. Nu blir det till att vila och ta det lugnt ikväll och imorgon. På onsdag blir det förhoppningsvis insättning. Hoppas hoppas hoppas!

Sprutdag 9, IVF 5

Igår tog jag sista sprutan Menopur och Orgalutran och det gick faktiskt bra, skönt! Annars har jag haft mycket otur med sprutandet under den här behandlingen, har ofta träffat fel och/eller haft för mycket luft i Menopuren så att det har varit trögt att spruta in det och det har gjort ont.

Ikväll är det dags för Pregnyl, äggmognadssprutan. Det är en "piece of cake" efter att ha trixat med 300 IE Menopur i åtta dagar. Jag är redan svullen och rätt så öm i magen, äggstockarna värker och värre lär det bli efter Pregnylen. Man känner sig alltid väldigt redo för att "plockas" när det väl är äggplockningsdag.

Nu ska jag ut och köpa fina snittblommor, vi har visning på vår lägenhet imorgon!

Sprutdag 8, IVF 5

Har jobbat som en dåre de sista dagarna så jag har varken hunnit blogga eller läsa de bloggar jag följer. Idag är jag ledig och ska mysa inne resten av dagen, ute regnar det och är kallt och ruggigt. Jag är även ledig hela helgen, härligt!

Har varit på VUL nu på morgonen och det gick bra. Hade 10 äggblåsor och slemhinnan såg toppenfin ut. Det blir äggplockning på måndag, så ikväll ska jag ta sista sprutan Menopur och Orgalutran. Imorgon blir det Pregnyl sprutan och på söndag inget alls, gud vad skönt!

Läkaren har ingen förklaring till varför våra embryon inte fäst. Vi har fått insatt sammanlagt 7 fina embryon. Mina ägg ser bra ut, slemhinnan är jättefin och de spermier som de använder ser också bra ut. Celldelningen har gått som den ska och det är inga fragment på embryona. Varför har det då inte fäst? Ingen som vet... tyvärr... Hoppas att det fäster den här gången om vi nu får något tillbaka vill säga. För säkerhets skull tog de blodprov för att kolla sköldkörteln på mitt initiativ. Det har ju kollats tidigare och då var det inget fel men man vet ju aldrig vad som kan ha dykt upp under den här långa resans gång.

Jag ringde vår planeringsavdelning på jobbet och berättade att jag ska vara borta hela nästa vecka på grund av ännu en operation. Jag har aldrig talat om vad det gäller men jag tror att de förstår, det låter så när jag pratar med han jag brukar prata med. Han önskade lycka till. Sedan ringde jag min gruppchef och berättade allt. Ville att han skulle veta varför jag varit borta så mycket sista året och varför jag återigen ska vara borta en vecka. Han var väldigt förstående och sa att jag skulle stanna hemma så länge jag kände att jag behövde, jag ska känna att jag verkligen är "fit for fight" innan jag kommer tillbaka. Det känns faktiskt jätteskönt att ha öppnat sig och berättat allt för gruppchefen. Nu har jag hans fulla stöd och det känns riktigt bra!

Sprutdag 4, IVF 5

Vill börja med att tacka er som kommenterar och stöttar, det är så roligt att läsa vad ni skriver och det hjälper!

Snart dags för fjärde sprutan. Trots att jag anser mig ha rutin på att fixa och trixa och spruta in Menopur så gick det inte speciellt bra igår. Fixandet gick bra men inte sprutandet. Det gick jättetrögt, det gick liksom inte att trycka in det i magen, det var stopp. Tog hur lång tid som helst att sakta sakta trycka i sig allt, blev helt svettig på kuppen! Måste ha varit en massa luft i sprutan. Hoppas det går bättre ikväll.

Imorgon är det ju sprutdag 5 och då ska jag även börja med Orgalutran för att förhindra spontan ägglossning. På fredag är det dags för ultraljud och troligen blir det äggplockning nästa måndag eller tisdag. Det går verkligen undan det här. Trots att Orgalutran sprutan är hemsk för den svider och gör ont så föredrar jag helt klart den korta metoden.

Nu ska jag laga en kanna te och mysa i soffan!

Sprutdag 2, IVF 5

Det gick bra med första sprutan igår, har ju gjort det några gånger förr... ;-)
Nu känns det okej att vi är igång igen även om jag aldrig mer kommer att känna den där fantastiska hoppfulla och glada känslan som jag kände första och möjligen andra gången. Nu är det mer "det är inte helt omöjligt, det skulle kunna fungera den här gången men jag tror inte på det". Jag känner mig gammal, sliten och lite bitter i IVF-sammanhang. Jag har fått ärr i själen. Fan vad jag hatar att vara ofrivilligt barnlös! Snart dags för spruta nr 2, det är bara att kämpa på, vad kan man annars göra?

Sprutdag 1, IVF 5

Så var den här - första sprutdagen i vår femte IVF-behandling. Det känns bätte idag. Var nog besatt av mensmonstret igår, satt inne och deppade iklädd morgonrock hela dagen! Satt i soffan större delen av dagen och tittade på gamla avsnitt av Greys Anatomy och grät så fort något ledsamt hände eller en bebis visades i bild. Hur patetiskt är inte det? Nåja, idag mår jag i alla fall bättre. Är inte glad men inte direkt ledsen heller, rätt neutral skulle man kunna säga. Idag gick jag ut på en rask promenad före frukost, fick massor av sol och friska vindar i ansiktet när jag gick längs havet, det mår man bra av! Sedan blev det lång frukost och tidningsläsning. Resten av dagen har jag ägnat åt att tvätta, vika tvätt, rensa i skafferiet och kylen och jag har varit iväg och handlat till kvällens middag. Jag har även hunnit med att titta på ytterligare ett par gamla avsnitt av Greys, utan att gråta.

Ikväll blir det mysmiddag med mannen och sedan tidigt i säng för jag jobbar i helgen och börjar tidigt. Just det, jag ska ju även ta första sprutan Menopur ikväll, det får jag inte glömma!

Dags för en ny runda i IVF-karusellen

Mensen kom igår kväll. Imorgon blir det sprutstart på IVF nr 5. Då ska jag och min gamla kompis Menopur börja hänga ihop igen. Tidigare har jag varit glad när jag börjat en ny behandling, sett det som att vi fått en ny chans till bebis. Nu är jag mest ledsen och känner mig nere. Det känns jobbigt att sätta igång igen för jag känner i hela min kropp att det kommer att gå som de andra gångerna. Jag vet att jag inte kan veta det men jag kan ändå inte hjälpa hur jag känner. Jag borde vara glad för att vi får en ny chans men jag förmår inte vara det just nu. Kanske är det mensmonstret som spökar.

Tillbaka i verkligheten

Oj vad tiden går fort när man är ledig och har det trevligt. Våra dagar i fjällen var helt underbara och jag hade gärna stannat där längre. Motvilligt är jag tillbaka i verkligheten. Klockan 05.30 imorse ringde väckarklockan och det var bara att stiga upp. Usch vad jag hatar att gå upp tidigt, är verkligen ingen morgonmänniska. Jobbar "förmiddagspass" hela den här veckan så det är bara att vänja sig...

Som jag skrev i mitt förra inlägg så skyndade sig mannen att inhandla antioxidanter. Ska bli spännande att se ifall det märks någon förbättring vid nästa behandling. Jag vågar inte tro på det men möjligheten finns ju faktiskt så jag är öppen i sinnet. Det kan i och för sig vara så att nästa behandling är för nära inpå för att man ska hinna märka någon förbättring. Jag ska ju börja med Menopur igen i nästa vecka, det går undan med korta metoden.

Ikväll ska jag titta på Idol, jag älskar Idol!

En ljusare måndag

En vecka har gått sedan mitt förra blogginlägg och begreppet "tiden läker alla sår" är faktiskt ingen klyscha, jag mår bättre och är lite gladare. Jobbade som en tok hela förra veckan inklusive helgen, 63 timmar, puh! Nu kan jag med gott samvete ha ett par fridagar och sedan några dagars semester på det, ska faktiskt vara ledig en hel vecka, skönt!

På onsdag drar vi till fjällen där vi ska tillbringa resten av veckan tillsammans med goda vänner, ett par som också kämpar på i IVF-träsket. Vi ska njuta av höstens alla färger ute i naturen, den klara friska luften och den fridfulla tystnaden. Vi ska även bada bastu och dricka kall öl, äta goda middagar med massor av rött vin till och snaska i oss en massa godsaker. Vi kommer med största sannolikhet rulla ner för fjället när det är dags att ta sig ner till bilen för att åka hem. Men det ska vi unna oss!

Idag kom ett kuvert från IVF-kliniken innehållande ny behandlingsplan och recept. Vi ska göra korta metoden igen, starten går vecka 41. Eftersom vi haft några intressanta diskussioner med vår läkare om huruvida man kan förbättra spermiekvaliteten eller inte så innehöll kuvertet även en vetenskaplig artikel.

Artikeln är publicerad i American Journal of Reproductive Immunology 2008 och har titeln "Clinical Relevance of Oxidative Stress in Male Factor Infertility: An Update". Den är skriven av Ashok Agarwal, Kartikeya Makker och Rakesh Sharma från Reproductive Research Center, Glickman Urological and Kidney Institute, Department of Obstetrics-Gynecology, Cleveland Clinic, Cleveland, OH, USA.

Jag har inte hunnit läsa hela artikeln ännu men har skummat igenom den litegrann samt läst läkarens understrykningar. Artikeln handlar om DNA skador på spermier och hur man genom att tillföra antioxidanter kan förebygga sådana skador och förbättra spermiernas kvalitet. Antioxidanter har visat sig minska DNA skador på spermier. De viktigaste antioxidanterna är vitamin E, vitamin C och coenzym Q10. De som intog 1 g av vitaminerna C och E i två månaders tid fick en markant förbättrad spermiekvalitet avseende DNA skador medan de som enbart fick placebo inte fick någon förbättring alls. Man såg även en markant förbättring av både befruktningsgrad (48,2 % istället för 6,9%) och implantation (19,6% istället för 2,2%) vid ICSI.

Fascinerande! Efter att mannen har fått läsa artikeln ikväll så kommer han nog hänga på låset på första bästa apotek imorgon bitti för att inhandla dessa hästdoser av C och E vitamin.

En mörk måndag

Deppade hela lördagen. Gjorde ett till graviditetstest för säkerhets skull på söndagen, fick minus såklart och bestämde mig då för att sluta med Crinonet. Fortsatte deppa under söndagen. Gjorde ytterligare ett test imorse (dag 14) för säkerhets skull, fick minus igen såklart. Ringde kliniken och meddelade att jag fått mens och minus på test. De köpte det trots att jag inte har riktig testdag förrän på fredag. Ny behandlingsplan och recept kommer med posten om några dagar. Så om lite mindre än en månad hoppar jag på karusellen igen. Korta metoden igen, preliminär sprutstart är den 9 oktober. Det är snart.

Är inte så förhoppningsfull inför den kommande behandlingen. Just nu känner jag det som att de här två återstående behandlingarna är något vi ska få avklarat och överstökat så att vi kan komma vidare till nästa steg - adoption. Känner mig ganska så inställd på att vi nog aldrig kommer att få ett biologiskt barn. Har gråtit floder över det hela helgen. Vi måste inse sanningen och det är att oddsen inte ser så bra ut. Vi har fyra misslyckade behandlingar med återföringar varje gång bakom oss. Vi har fått insatt sammanlagt 7 embryon men inget har fäst, trots att många varit av toppkvalitet och vi har aldrig fått något embryo till frysen. Oddsen är helt klart inte på vår sida. Så känner jag nu, imorgon är en annan dag, kanske kan jag vara mer positiv då.

Vill tacka alla er goa tjejer för era stöttande kommentarer, det värmer i ett sorgset hjärta.

Ruvardag 12

Fick mens imorse, ingen liten blödning utan riktig mens! Jag har varit här så många gånger förut så jag vet att det är kört nu. Vi har misslyckats ännu en gång. Finner inga ord att beskriva hur jag känner mig, hur otroligt jäkla ledsen jag är. Har gråtit större delen av dagen och ser ut därefter. Inte nog med det utan har dessutom både kraftig huvud- och mensvärk. Stannar hemma med en film och massor av tröstgodis ikväll. Ska tillåta mig att ha ett fullständigt deppdygn, imorgon får jag försöka sopa ihop spillrorna av mig själv och gå vidare.

Ruvardag 11

Trots en sjuhelsikes mensvärk igår kom det inte en droppe. Jag jobbade natt och under natten avtog värken. Nu har jag fått ont igen men fortfarande ingen mens eller något åt det hållet. Tjuvtestade för en stund sedan och det var minus igen. Så det är väl tyvärr bara att inse att mensen med största sannolikhet kommer när som helst. Känner mig helt uppgiven. JAG VILL INTE HA NÅGON JÄKLA MENS!!!

Ruvardag 10

Nu har jag ännu mer molvärk, det börjar kännas precis som mensvärk. Jag vill inte ha mens! Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!! Har ont vid vänster äggstock, där brukar jag få ont precis innan mensen sätter igång. Känns som ett väldigt specifikt menssymptom som jag inte borde ha fått ifall jag var gravid. ÅNGEST...

Ruvardag 9

Tack för alla era snälla och peppande kommentarer!

Dumt nog så tjuvtestade jag imorse, fick såklart ett fett minus på testet. Tråkigt! Men jag har inte deppat ihop för det. Jag vet att det är väldigt tidigt att testa på dag 9 och att det inte är särskilt troligt att man får plus då även om man skulle vara gravid. Har inte riktig testdag förrän den 18/9! Det är lååååång tid kvar... men det är väl bara att vänta och se vad som händer. Jag kommer säkert att tjuvtesta igen om några dagar. Testen ligger ju där i badrumsskåpet och ropar på mig varje gång jag går på toaletten.

Idag har jag lite mer molvärk i livmodern och nu även lite värk i ländryggen. Har säkert fått ryggont för att jag har tillbringat för mycket tid på soffan! ;) Jag känner mig varm och har lite huvudvärk, kände samma igår eftermiddag/kväll, hoppas att jag inte håller på att bli sjuk!

Ruvardag 8

Senaste nytt från ruvfabriken! Brösten är varken ömma eller svullna längre. Har lite svag molvärk i vad jag tror är livmodern. Igår kväll samt kvällen innan det mådde jag väldigt illa och var fruktansvärt rapig i ett par timmar. Jag menar verkligen FRUKTANSVÄRT rapig, jag satt verkligen och rapade i stort sett oavbrutet i några timmar, usch och fy och ursäkta för de otrevliga detaljerna. Är inte sugen på choklad, inte ett dugg, trots att jag vanligtvis ÄLSKAR choklad. Är mest sugen på salta smaker och på sötsura godisar, typ Malaco Sweet & Sour vingummi. Kommer nog att tjuvtesta snart tror jag... imorgon kanske...

Ruvardag 6

Här kommer en lägesrapport från ruvhönan! Känner inget speciellt som jag inte känt förut. Brösten är inte i närheten lika svullna som i början men de ömmar fortfarande litegrann. Har mått lite illa och känt mig rapig de sista två dagarna men jag blir ofta lite illamående före mens. Har inte fått någon mensvärk ännu men börjar känna en liten "orolig" känsla i tjejmagen. Den är svår att beskriva, det gör inte direkt ont men det spänner lite liksom. Det brukar börja så innan mensvärken sätter in och mensen kommer. Ni hör ju så positiv jag är... Faktum är att jag inte har en jäkla aning. Det kan ha funkat och det kan lika gärna inte ha funkat. Om en vecka vet vi. Jag har redan börjat fundera på om/när jag ska tjuvtesta, har ju så många test som ligger och skräpar, vore väl synd att inte använda dem... ;)

Ruvardag 4

Ja det var inte länge man fick ha kvar de stora boobisarna. Svullnaden har gått ner och de är inte speciellt ömma heller längre. De blev större och mer svullna med Crinone än tidigare då jag tagit Progesteron. Men då när jag tagit Progesteron har svullnaden och ömheten suttit i längre.
Ja ja, hur som helst så var inte svullnaden och ömheten något graviditetssymptom, den kom ju redan före insättningen!

Det är ruvardag 4 idag, nu borde väl ägget eller äggen ha fäst ifall det har lyckats. Jag känner inget speciellt alls faktiskt. Är rätt trött mest hela tiden men det har nog med hela livssituationen att göra, det har varit mycket på sistone. Tror också att man kan bli trött av Crinone. Såg på bipacksedeln att den till och med har trafikvarning på grund av att man kan bli dåsig av den.

Jag ska jobba både lördag och söndag, ska bli skönt att fokusera på något annat och få iväg tankarna från ruvningen. Hoppas att det ska få tiden att gå lite fortare också.

Vågar inte alls tro att det att det här skulle kunna lyckas. Tänker ofta att varför skulle det lyckas nu när det inte lyckats de andra tre gångerna. Önskar jag kunde vara lite mer positiv.

Ruvardag 2

Såg ett sjukt program igår kväll på femman. Det handlade om Nadya, en amerikansk kvinna som födde åttlingar och som redan hade sex barn sedan tidigare, alla via IVF! Nu har hon alltså 14 barn som ensamstående mamma. Både jag och mannen tyckte rätt omgående att kvinnan var läskig! Hon har nog tyvärr inte alla hästar hemma i stallet om man säger så. På natten drömde jag sedan att mina två ägg delade sig så att jag fick fyrlingar, hua!

Till alla som vill ha rejält svullna, stora och hårda boobies kan jag rekommendera att man byter ut progesteron mot crinone. Mannen frågade mig igår om jag hade satt på mig lösbröst, så då anar ni kanske omfattningen... Annars funkar det bra med crinone måste jag säga, himlans bekvämt att bara ta en gång om dagen istället för tre.

Förutom brösten så känner jag mig inte ett dugg gravid. Känner mig mest helt ur form. Gick en halvtimmes promenad igår och kom hem svettig och helt slut, var tvungen att sova två timmar mitt på dagen men trots det var jag en zombie resten av dagen. Idag känner jag mig lite lite piggare men så har jag inte varit ute och promenerat heller. Funderar på att gå ut en liten sväng och röra på fläsket, kan inte fortsätta vara så här ur form det mår man inte bra av.

ET

Var sjukt nervös i förmiddags, så nervös att jag blev alldeles illamående, trodde att jag skulle kräkas i bilen på väg till kliniken. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas något 8-celligt embryo, att om vi hade tur så skulle det finnas en liten stackars skrutt kvar med för få celler. Men det gick bra!!! Av våra 6 ägg hade 2 befruktats och båda var 8-celliga!

Den ena var jättefin, om man skulle sätta betyg så skulle den få MVG sa doktorn. Den andra var inte fullt lika fin men den var ok. De gjorde assisted hatching på dem och satte in båda två! Så nu är man ruvare igen med allt vad det innebär av pendling mellan hopp och förtvivlan.

Vi har verkligen gjort allting helt annorlunda den här behandlingen; korta metoden istället för långa, 3 dagars odling istället för 2 dagars, assisted hatching och crinone gel 1 gång/dag istället för progesteron vagitorier 3 ggr/dag. Undrar om det går vägen den här gången? Om cirkus två veckor vet vi...

Dagen efter äggplockning

Det gick bra på äggplockningen igår, jag mår hyfsat bra och har inte lika ont som jag brukar ha. Tyvärr blev resultatet bara 6 ägg. Hoppas att vi får ett embryo tillbaka på måndag! I och med att plockningen var en fredag och eventuell insättning blir på måndag så har vi för första gången 3 dagars odling, då ska embryot ha 8 celler för att vara bra. Vi har med andra ord en nervös helg framför oss... Usch vad jag hatar denna väntan och oro!

Dagen före äggplockning

Har inte hunnit skriva på bloggen på flera dagar :( Jag har jobbat intensivt, IVF'at och ägnat mig åt budgivning på drömhuset. Var på vul i tisdags, hade bara 9 äggblåsor men de var stora! Det var alltså lite färre blåsor än vad jag brukar ha men det hade gått fort med tillväxten. Behövde bara ta ytterligare en Menopur och Orgalutran och igår onsdag fick jag ta Pregnylen. Idag är en sprutfri dag och imorgon är det dags för äggplockning! Oj vad det har gått undan den här gången, 8 sprutdagar istället för 12 som jag brukar ha och så slapp man nedregleringen. Jag börjar gilla korta metoden igen, bara den ger några bra ägg imorgon, annars ogillar jag den skarpt. Det spänner i magen och ömmar i äggstockarna men det kändes mer förra IVF'en när jag hade fler äggblåsor så jag ska inte klaga.

Vi fick alldeles nyss veta att vi "vann" budgivningen på drömhuset, vi ska bli husägare! :) Känns fantastiskt kul och samtidigt lite läskigt...

Håll tummarna för mig imorgon!

Sprutdag 6, IVF 4

Tog första sprutan med Orgalutran igår, den sved! Aj aj, den var inte alls kul! Fasar redan inför kvällens spruta. Lite småjobbigt att ta två sprutor. Tar Menopur först och sedan Orgalutran. Så det finns inte bara fördelar med korta metoden... Längtar till ultraljudet på tisdag när vi får se vad som finns där inne. Tänk om där inte är några ägg? Men det känns som där borde finnas ägg för det värker konstant i äggstockarna nu. Hoppas!!!

Sprutdag 4, IVF 4

Nu känner jag definitivt av mina äggstockar, så något är det som händer där inne i alla fall. Har lite värk i äggisarna och lite värk i ländryggen, annars mår jag prima.

Idag har jag varit på en lugn och skön strandpromenad med vännen som också åker IVF-karusell. De gjorde äggplock i tisdags och fick ett embryo insatt igår! Hoppas hoppas det tar sig för dem nu, det är deras fjärde IVF och jag tycker att det faktiskt är deras tur nu! Efter vår promenad köpte vi både princesstårta och vaniljbullar och åkte hem och mumsade, syndigt gott och mycket onyttigt men lite får man väl unna sig ibland. :)

Vi har lagt bud på drömhuset, tyvärr är vi inte ensamma om att vilja ha det så budgivningen är i full gång. Just nu har vi lagt det högsta budet men det lär väl inte dröja länge förrän någon av de andra höjer igen... Väldigt nervöst och spännande!

Sprutdag 3, IVF 4

Tre sprutor Menopur avklarade! Känner jag något än då? Jodå, litegrann. Har varit ovanligt trött idag och känner av äggstockarna lite emellanåt, mest på vänster sidan som vanligt.

På femte sprutdagen ska jag även börja med Orgalutran för att förhindra spontan ägglossning. Det är en ny bekantskap eftersom det här är första gången som vi gör korta metoden. Sprutorna är förfyllda, men jag vet inte riktigt hur de fungerar. De ser inte ut att ha någon kanyl på, ska man sätta på den själv och ska man i sådana fall använda samma kanyler som det är till Menopuren? Någon som vet något om Orgalutran?

Nu är det läggdags, ska drömma söta husdrömmar. Imorgon ska jag ringa mäklaren och lägga ett bud på drömhuset!

Sprutdag 2, IVF 4

Nu har man tagit två sprutor och konstaterat att dom svider lika mycket som vanligt. När jag tog första sprutan igår så fick jag en sjuk flashback känsla, obehagligt. Idag har jag varit fullständigt labil, känslorna har verkligen åkt berg- och dalbana. Berättade om vår barnlöshet och alla IVF'er för en kollega som inget visste sedan tidigare. Trodde att jag hade kommit över det där med att gråta när jag berättar om vår situation men icke, jag började störtböla. Ingen fin liten tår i ögat där inte utan tårarna fullkomligen sprutade och jag snorade och snörvlade som det labila fruntimmer jag tydligen är. Fy så pinsamt! Vet inte vad som for i mig, jag kände mig plötsligt så himla ledsen, så in i märgen otroligt jäkla ledsen! Nu känns det bättre dock, just nu känner jag mig faktiskt nästan glad. Ja just det, jag åker ju berg- och dalbana...

Något helt annat, idag var vi och tittade på ett hus. Ett jättefint hus med en jättefin trädgård! Kanske blir det vårt...?

Sprutdag 1, IVF 4

Då var den här, sprutdag 1. Har i och för sig inte tagit någon spruta än, den ska ju tas först ikväll. Ligger däckad i soffan med en sjuhelsikes mensvärk. Känns helmärkligt att börja spruta när man har mens. Undrar om mensen tar slut fortare då? Hoppas det!

Dags igen

Idag mens, imorgon Menopur!

Back in business

Nu är det slutsemestrat, började jobba förra veckan. Kändes lite både och att återgå till jobbet. Gillar mitt jobb men gillar ju även att vara ledig! Ska jobba natt hela helgen, hoppas man inte blir helt slutkörd av det nu inför IVF-starten i nästa vecka. Har beräknad mens på onsdag nästa vecka, så kommer den i tid får jag börja med Menopur på torsdagen. Hoppas dagarna går fort nu, vill ju komma igång, vill ha en ny chans!

Har beställt graviditetstest från Testlagret idag. Även om mensen kommer som den ska vill jag testa för att verkligen vara 100% säker på att jag inte är gravid när jag kör igång med sprutorna. Även om jag såklart vet att jag inte är gravid men ändå... kan ju börja nojja annars och det är ju sååå onödigt!

Mot apoteket

Vaknade imorse med en stor förkylningsblåsa i mungipan, mindre kul... Så jag får nog dra mig iväg till apoteket och inhandla någon mirakelkräm för så här kan man ju inte gå runt och se ut!
Trots min fokusering på den fula och onda blåsan så kom jag precis att tänka på något väldigt positivt, jag slipper ju Suprecur på den kommande behandlingen! Har inte reflekterat så mycket över det tidigare men insåg nu vidden av det hela. Det är ju inte bara så att behandlingen blir avsevärt kortare utan jag kommer att få slippa alla hemska biverkningar som nedregleringen för med sig. Jag kommer att slippa huvudvärken, svettattackerna, tröttheten och segheten, det är ju helt underbart!

Snart på G igen

Det var ett tag sedan jag bloggade, får väl skylla på semestertider och allmän lathet. Nu börjar semestern sakta men säkert lida mot sitt slut, mannen har redan börjat jobba och jag börjar nästa vecka. Ligger här hemma i soffan med en envis förkylning som sällskap. Rätt soft ändå, bra musik på stereon och en stor balja te med massor av honung, mmm...

Mensen kom såklart som vanligt i helgen, trots massor av mys i rätt tid, körde ju med ÄL-test.
Känner mig avtrubbad, blir knappt ens ledsen längre när mensen kommer, hjärtat känns som en stor isklump ibland. Sedan rätt vad det är så blir man så otroligt ledsen i en helt annan situation, tex om man ser en helt okänd mamma gosa med sin söta bebis i en park. Precis det hände mig för ett par dagar sedan, var tvungen att vända bort blicken då jag kände hur tårarna brände i ögonen.

Nu har nedräkningen till nästa IVF-försök börjat! Vi ska göra korta metoden denna gången, så jag ska börja med Menopur-sprutorna på blödningsdag 2 när nästa mens kommer, vilket bör bli i slutet av vecka 34. Det är rätt snart! Nu jäklar ska det gå vägen den här gången, det måste gå bra, det måste få vara vår tur nu!

Shoppingbegäret är stillat

efter att ha provat sjuttioelva olika kängor kunde jag till slut bestämma mig för ett par! Det blev ett par Meindl Island Pro och vips blev jag nästan 3000 riksdaler fattigare. Men jag är mycket nöjd med dagens fångst och ser fram emot att få gå in de nya kängorna i fjällen nästa vecka.

Ovälkomna tankar

Så nu sitter man här igen som så många gånger förr och förbannar de där små ovälkomna funderingarna som dyker upp i huvudet. Utan att aktivt tänka på det är hela mitt jag ändå till hundra procent medveten om min kropp och min cykel. Jag behöver inte tänka eller räkna, jag vet att det är en vecka efter ägglossning och då börjar tankarna poppa upp i huvudet, helt mot min vilja vill jag tillägga. Även om jag inte alls vill fundera på det här så kan jag inte hindra tankarna, de lyder mig inte. Har jag inte lite ont i nedre delen av magen? Nu är brösten lite svullna igen, det skulle ju kunna bero på en graviditet denna gången? Åh vad trött jag är, det skulle ju faktiskt kunna bero på en graviditet, eller? Och så vidare i all oändlighet... Jag vill inte tänka på det alls! Det hade varit underbart att kunna koppla bort alla sådana tankar helt och hållet och bara kunna njuta av sommaren. Tips någon?

Ägglossningstest

Var på Apoteket idag, när jag kom hem låg det en förpackning med ägglossningstest i min apotekspåse! Hur kom den dit? Måste ha hoppat ner där alldeles av sig själv...

Sunkiga jag

ska iväg och äta en kebab istället för att snöra på mig löparskorna och ge mig ut på den löprunda jag hade planerat. Orsak - det ösregnar ute och mannen är hungrig och gnällig och tjatar om kebab. Så jag låter mig övertalas och känner mig lite nöjd över att det inte är "mitt fel" att jag skippar kvällens träning.

Lattelängtan

Slutkörd efter en jobbig arbetsvecka som avslutades med två nattpass i helgen, gick av 07 imorse. Om jag inte hade haft en fikadejt med en kompis snart så hade jag nog haft svårt att motivera mig till att kliva ur morgonrocken och in i duschen. Men min längtan efter en latte är stor, större än segheten, så jag ska strax kasta mig in i duschen. Sedan ska det såklart bli skoj att träffa min kompis oxå, vi har inte setts på länge.

Vad gäller det där med mensen så kom den ju såklart i måndags kväll i förra veckan. Eftersom jag visste att jag inte var gravid så var det faktiskt skönt att den kom, bättre det än att gå och fundera på vad för knas man drabbats av. Nu ska jag ha en skön sommar utan mediciner och biverkningar. Sedan kör vi igång igen i mitten av augusti med korta metoden. Vår fjärde IVF-behandling, oj oj vad tiden har gått, tänk att det är vår fjärde behandling! Känns helt sjukt...

Nej hörrni, nog om det, nu väntar min latte på mig!

Kroppen jäklas med mig

I fredags var vi på vår IVF-klinik och hade ett samtal med doktorn. Det var ett positivt samtal. Hon anser att vi fortfarande har en bra chans till att få barn genom IVF. Hon sa att enda nackdelen hon kunde se var det faktum att vi gjort tre försök och inte fått något plus. Annars fanns det bara fördelar. Vi började prata om när nästa behandling kan bli av, med tanke på deras semesterstängning, och vi började titta på hur mina menstruationer skulle infalla. Berättade då att min mens inte har kommit sedan misslyckandet med förra IVF'en, då kom mensen 30/4. Nästa mens borde alltså ha kommit i tisdags, 26/5, eftersom jag normalt har 26 dagars cykel. Doktorn utbrast "och varför har inte mensen kommit?" Som om jag skulle kunna veta det. Ingen jäkla aning om varför mensen inte kommit, jag undrar också varför den inte kommit!

"Det finns faktiskt de som blir gravida mellan behandlingar" sa doktorn. Hon tyckte att vi skulle göra ett graviditetstest. Ja, jag vet att en del blir gravida mellan behandlingar. Det är sådana där mirakel som händer andra men inte oss. Idag är det måndag 1/6 och mensen har fortfarande inte kommit. Och nej, jag är inte gravid... gjorde ett test så sent som igår kväll och det var ett fett minus som vanligt, som alla andra hundra miljoner gånger som jag testat de senaste åren.

Mensen är alltså nästan en vecka sen nu. Även mensvärken har lyst med sin frånvaro. Imorse fick jag lite ont i magen, ingen riktig mensvärk ännu, men kanske en början... Förstår inte varför kroppen ska behöva jäklas på det här sättet. Även om man inte tror på det så börjar ju ändå ett litet frö till hopp spira när dag efter dag går utan att mensen kommer. Fanken också!

Hur som helst, eftersom jag ju inte är gravid, så har det bestämts en preliminär start för nästa IVF. Det blir start i vecka 34, vilket är i mitten av augusti, när jag har beräknad mens. Då blir det korta metoden för första gången, så jag ska börja med Menopur på mensdag 2. Ska bli skönt att göra korta metoden, då blir det äggplock redan i slutet av augusti.

Så om bara mensen ville behaga att dyka upp snart så jag kunde slappna av och njuta av sommaren så skulle allt vara ganska så bra!

Uttråkad

Ledig idag och lätt uttråkad... Skulle ju vara strålande sol och sommarvärme idag men ute är det bara mulet. Känner mig lite mulen jag med. Jaha, jag går väl ut och går en promenad i det mulna vädret då.

Mysdag

Idag åkte jag ut till min IVF-vän som inte fick några ägg befruktade. Hon mår lite bättre nu och är lite gladare, det känns skönt. Det är fantastiskt vad man har en förmåga att resa sig och gå vidare trots hemskheter som händer. Vi hade en mysig dag, åt lite lunch, gick en skogspromenad och sedan satt vi i trädgården och fikade.

Nu får det bli ett fjärde IVF-försök för oss båda, kanske blir det hyfsat samtidigt denna gången. Det är otroligt skönt att ha en vän som genomgår samma sak, hon förstår mig på ett sätt som ingen annan som inte gjort IVF kan göra. Vi kan skratta och gråta ihop åt våra vedermödor.

På tal om något helt annat, nu har Bonde söker fru börjat igen. Det är ju ett mysipysigt program, rätt töntigt men ändå roligt att titta på. Det är för härligt med alla mer eller mindre tafatta bönder som söker kärleken.

Ledsen

Min vän som också gör IVF ringde imorse, inget ägg har blivit befruktat. Hon är helt förstörd och jag blev jätteledsen för deras skull, kunde inte hindra tårarna från att börja falla. Jag förstår och kan känna hennes smärta, den är så verklig och så nära, jag lider verkligen med henne. Idag är ingen bra dag.

Solen skiner!

Det är helt underbart väder idag, knallblå himmel, sol och nästan vindstilla! Jag har gått en härlig morgonpromenad längs havet innan frukost. Nu sitter jag och njuter på balkongen med datorn i knäet. Tänkte sticka iväg ut igen snart och jogga en runda. Lyckades gå ner lite i vikt (1 kg) rätt fort när jag började äta nyttigare men har nu efter helgens utsvävningar tyvärr gått upp lite igen (1/2 kg). Den trenden måste jag vända, jag vill ju känna mig bekväm i mina kläder igen! Ikväll blir det jobb, börjar klockan 17 och slutar 02. Samma imorgon. Det är både skönt och slitigt att jobba på oregelbundna tider. Det är skönt att vara ledig ibland när de flesta andra jobbar men det sliter att jobba kvällar och nätter. Sen är det ju inte alltid så kul att jobba helg när mannen är ledig. Men jobbet är i alla fall himla roligt för det mesta och kollegorna är toppen så det överväger helt klart det obekväma. Det är viktigt att ha kul på jobbet!

I'm in love with a fairytale

Heja Norge! Vilken fantastiskt härlig låt och vilken ursöt kille!

Mannen åkte iväg på tjänsteresa igår och jag var toktrött efter en jobbig arbetsvecka så jag satt hemma själv i soffan och halvsov framför melodifestivalen. Men fick allt lite ny energi och glädje efter Norges bidrag, ett riktigt lyckopiller!

Pratade med en vän imorse, hon är också inne i IVF-karusellen, de är inne på sitt tredje försök. Jag känner i hela kroppen att dom kommer att lyckas denna gången. Vet inte hur jag kan känna så starkt för det men det gör jag. Skulle det bli så som jag tror så kommer jag att bli jätteglad för deras skull, men jag är rädd att jag även kommer att bli lite ledsen för vår egen skull. Vi vill ju också...

Vi ska till doktorn om två veckor för utvärdering av våra tre IVF-behandlingar. Vi har anmält oss till Adoptionscentrum och betalat medlems- och sökandeavgiften där. Vi har inte kontaktat kommunen ännu. Det är där vi står idag. Vi kommer att göra fler IVF-behandlingar, vi har planerat att köpa ett paket om tre behandlingar. Men med semesterstängt på kliniken blir det inget nytt försök förrän efter sommaren. Det känns både och... En del av mig vill bara sätta igång och försöka igen så fort som möjligt, en annan del av mig vill ha en skön sommar utan mediciner, biverkningar och känslomässig berg- och dalbana.
Hur det än blir är jag glad och lycklig över att jag är gift med världens bästa man, han är underbar och jag älskar honom så!

Sköna söndag

Söndagar är verkligen sköna dagar. Det är liksom en speciell soft känsla på något sätt. Jag gillar verkligen söndagar! Idag har vi ätit frukost på vårt favoritcafé i hamnen, det är mysigt att sitta där och titta på havet och båtarna i småbåtshamnen. Idag är det dessutom fint väder, blå himmel och sol. Man blir glad!

Jag har varit nyttig hela veckan, ätit bra mat och inte enda godis eller kakbit har slunkit ner! Jag har även motionerat. Har sprungit två gånger under veckan, cyklat till och från jobbet sam gått en massa raska promenader. Det känns himlans bra. Imorgon fyller jag år så då kommer nog någon godsak åka ner, och det med gott samvete!

Vi har fått en tid hos läkaren på vår IVF-klinik i början av juni, då blir det utvärdering av våra tre behandlingar. Vi har typ tusen frågor att ställa. Ska bli skönt att sätta sig ner med doktorn och prata och förhoppningsvis få svar på allt man undrar över.

Hungrig

Nu har jag tagit tag i mitt liv. Har tröttnat på att vara IVF-plufsig. Har börjat träna igen. Har även börjat äta nyttigare och inte lika stora lass som tidigare. Är ständigt hungrig... Vill inte banta, tror inte på bantning. Därför bantar jag inte, men har insett att jag nog är "stor i maten" som man säger, har nog töjt ut magsäcken. Behöver helt enkelt vänja mig vid att äta lite mindre, det vill säga normalmycket. Hoppas magsäcken krymper snart, jag är hungrig!

Funderingar

Hade ju en rätt så ledsam valborg med minus, mensmonster och dessutom en mensvärk som inga alvedon i världen hjälpte mot. Nu känns det ändå lite bättre. Är såklart fortfarande ledsen över att det inte blev något denna gången heller men vi måste se framåt, vi ska inte ge upp ännu! Vi hinner nog inte med ett till försök innan sommarstängningen på kliniken och lika bra är väl det för jag vet inte om jag skulle orka med ytterligare ett försök nu i sommar. Det känns tungt att behöva sätta igång igen med en fjärde fullskalig IVF-behandling. Vi har ju aldrig fått något till frysen så det är fulla hormonbehandlingar med allt vad det innebär varje gång...

Nu försöker jag istället fokusera på positiva och trevliga saker som träning, planera för en mysig resa på sommarsemestern, att kunna sitta ute och ta ett glas rosévin en varm kväll och så vidare.

Även om jag försöker fokusera på andra saker just nu så går det inte att släppa tankarna runt vår barnlängtan helt och hållet. Mannen säger att han har en plan på vad han skulle vilja att vi gjorde. Han tycker att vi ska anmäla oss som sökande hos Adoptionscentrum samt ta kontakt med kommunen och kolla upp vad som gäller där angående adoption. Adoption är ju en process som tar lång tid. Under tiden som vi gör detta tycker han att vi ska köpa ett paket om tre IVF-behandlingar. Hans tanke är att ifall det visar sig att vi inte blir gravida med hjälp av IVF så har vi förhoppningsvis avverkat lite kötid för adoption. Vi har ju pratat lite om adoption tidigare. Jag har alltid varit positivt inställd till adoption och tycker att det är ett fint sätt att få barn på. Men jag kan ännu inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Jag längtar så efter att vara gravid, hela min kropp är inställd på det, jag vill känna livet växa i mig och jag vill föda mitt barn. Tanken på att det kanske aldrig blir verklighet får mig att börja gråta och det river i hjärtat. Kan man då anmäla sig till adoption? Borde jag inte vara klar med att försöka få ett biologiskt barn? Jag känner att jag inte är riktigt där ännu.

Ruvardag 13

Färskt rött blod och minus på graviditetstestet.

Känner mig tom och avtrubbad. Kan inte ta in det, det var inte så här det skulle bli. Det skulle ju bli tredje gången gillt.

Ruvardag 12

Hjälp! Nu är den här, mensvärken! Huuu vad hemskt, nu är jag livrädd varje gång jag går på toaletten. Det började igår med lite svagare molande mensvärk. Inatt vaknade jag vid 3-tiden av att det gjorde riktigt riktigt ont, mest på vänster sida. Var tvungen att gå upp och ta två alvedon. Men har sovit dåligt ändå eftersom alvedonen tyvärr inte hjälpte så mycket. Nu har jag konstant ont i magen och det känns precis som mensvärk tycker jag. Som tur är har det inte kommit något färgat alls, bara det vanliga vita progesterongojset. Jag försöker peppa mig med att så många säger att de verkligen trodde mensen var på väg, att de hade mensvärk men att ingen mens kom och att de var gravida. Hoppas hoppas det ska bli så för mig också! Jag vill inte ha någon jäkla mens!!!

Ruvardag 10

Nu har ömheten i brösten försvunnit helt, de är fortfarande lite större än vanligt men alltså inte alls ömma, spontant så känns det som ett negativt tecken. Men å andra sidan så hade nog ömheten inte något med en eventuell graviditet att göra, den kom ju redan dagen efter ÄP, alltså redan före insättningen. Känns som att det måste ha varit en hormonreaktion på pregnylen och/eller progesteronet.

Det känns i magen, i vad jag tror är livmodern, då och då. Igår gick vi en lång promenad i naturen, en bit var brant uppför och då gjorde det lite mer ont i magen. Både igår och idag känns det då och då, det gör lite ont, jag kan inte riktigt beskriva det. Det känns inte som mensvärk för det brukar kännas mer i hela magen liksom och det här är mer lokalt. Sen rätt vad det är så känns det inte alls, som nu då jag inte känner någonting.

Jag blir galen av detta! Kan inte sluta fundera och analysera trots att jag vet att det är helt meningslöst. Jag har lyckats avhålla mig från att tjuvtesta än så länge i alla fall. Det är 8 dagar kvar till den riktiga testdagen. Under mina två tidigare IVF'er har jag börjat blöda på ruvardag 14 och då har jag även testat och fått minus. Funderar på att testa på dag 13 denna gången, nog borde man väl kunna få ett rättvisande resultat på dag 13?

Jag kastas mellan hopp och förtvivlan, fram och tillbaka, flera gånger varje dag. Just nu känner jag mig rätt negativ tyvärr. Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunna få ett plus på ett gravtest, det känns så overkligt och avlägset. Jag som har gjort oräkneliga gravtest i två års tid och alltid fått ett hånfullt minus, hur skulle jag plöstsligt kunna få ett plus, kan inte riktigt tro att det någonsin kommer att hända faktiskt.

Ruvardag 7

Det har gått bättre att jobba nu de senaste två dagarna. Har väl kommit igång mer kan man nog säga, från det där ligga i soffan och slappa träsket. Magen känns inte lika svullen längre. Antar att de där äggblåsorna som fylls upp igen efter ÄP har släppt ifrån sig vätskan. Brösten ömmar fortfarande och känns lite svullna. Men de är inte lika akut ömma som tidigare. Kommer faktiskt inte ihåg hur jag kände mig förra gången runt ruvardag 7. Jag tror att jag kände mig ungefär som nu. Så nu börjar tvivlet komma, borde jag inte känna något alldeles speciellt ifall jag är gravid? Vet inte hur jag ska orka med ytterligare ett misslyckande ifall det är så det blir. Jag vill så gärna vara gravid! Hoppas Piff & Puff har boat in sig därinne!

Ruvardag 4

Som vanligt så sniglar sig tiden fram när man ruvar... man vill ju bara veta... är det vår tur den här gången? Åh vad jag hoppas att det fastnar den här gången! Brösten ömmar, men det har dom gjort sedan dagen efter ÄP, måste vara en biverkning av pregnylen och progesteronet. Är även fortfarande lite öm och svullen i magen, känner mig tjock och plufsig. Jag var sjukskriven förra veckan då jag hade ÄP och ET eftersom jag har ett fysiskt jobb och bär tung utrustning. Igår var första jobbdagen efter sjukskrivningen och jag kände mig inte i form... jag kände mig flåsig, tung och klumpig och fick knappt igen uniformsbyxorna, men jag kan ju inte stanna hemma hela ruvperioden heller! Idag har jag en fridag som tur är så jag får vila upp mig lite extra. Men sedan jobbar jag tre kvällar i rad, hoppas bara det blir lugnt på jobbet och inga språng- eller brottningsmatcher.

Idag har jag legat i soffan i hela förmiddagen och tittat på gamla avsnitt av Greys anatomy, jag älskar den serien! Borde nog ta mig i kragen nu, klä på mig något annat än myskläder och gå ut och ta en rask promenad i det härliga soliga vädret istället för att bara slappa inomhus, det förbättrar ju inte formen direkt...

Ruvardag 1

Nu bor Piff & Puff i min mage! Vi fick tillbaka två jättefina 4-celliga embryon igår. De hade kunnat frysa den andra, det var läkarens första tanke, men med tanke på vår historik så erbjöd hon oss att sätta tillbaka båda två. Vi blev så himla glada!

Imorse när vi åt frukost utbrast mannen plötsligt "det här måste vara ett tecken"! Det visade sig att han hade fått två äggulor i sitt kokta ägg. Ingen av oss har någonsin sett två äggulor i ett ägg tidigare. Hoppas det var ett tecken!

Glädje och sorg

I morse var det äggplockning, det gick fint och resulterade i 10 ägg! Nytt personligt rekord och en dubblering om man jämför med första IVF behandlingen. Är väldigt glad över det fina resultatet och hoppas nu innerligt att det ska bli ett bra embryo till oss på fredag.

Läste nyss med förfäran och tårfyllda ögon Jessicas blogg. Det är inte så det ska gå när man äntligen blivit gravid efter så mycket kämpande! Lyckan är verkligen en skör skör tråd...

Kvällen före äggplockning

Pregnylen igår kväll sved mycket mindre än Menopur har gjort på sistone tycker jag. Kommer ihåg vad jag tyckte det var krångligt och trixigt med Pregnylen på första IVF'en, då hade jag Gonal F istället för Menopur. Men sedan man vant sig vid att trixa med Menopur (har hög dos = många flaskor) känns Pregnylen som en barnlek.
Nu dagen efter Pregnyl har, förutom magen, även brösten svullnat en del och bröstvårtorna är duktigt ömma. Nu känner jag mig redo för att plockas!

Ikväll är det dubbla avsnitt av Desperate housewives, perfekt för mig eftersom jag inte orkar göra något annat än slappa i soffan och glo på dumburken. Nu väntar jag på att mannen ska komma hem, han ska handla på hemvägen och sedan fixa till en god pasta åt oss till middag. Bra att ladda upp med en rejäl middag eftersom man sedan ska fasta från midnatt, alltså ingen frukost imorgon innan äggplock.

Måste komma ihåg att säga till narkossköterskan imorgon att jag mådde jätteilla och kräktes hela eftermiddagen av narkosen förra gången. En annan sköterska har nämligen berättat att man kan få något medel innan narkosen som ska motverka illamående. Det lät toppen, det vill jag ha!

Sprutdag 13 - dags för Pregnyl

Igår var ytterligare en härlig dag med fantastiskt väder! Vi åt frukost utomhus, satt i solen och bara njöt i nästan två timmar. Sedan åkte vi till svärmor, hjälpte till att tvätta hennes bil och bytte till sommardäck på vår bil. Vi passade även på att tvätta lite kläder eftersom vår tvättmaskin tyvärr gick sönder häromdagen. Trist med trasig tvättmaskin... det är först då man inser hur mycket man verkligen behöver en...

Igår var även sista dagen med Menopur. Den sista sprutan sved och brände ordentligt, jag hoppas verkligen att det var den sista Menopuren någonsin... Ikväll är det dags för Pregnyl-sprutan! Nu ska här uppnås slutlig äggmognad/ägglossning så att äggen blir redo att plockas på onsdag. Tänk att det redan är dags för äggplock, det har gått fort nu under sprutperioden totalt sett även om de sista dagarna gått lite väl långsamt tycker jag. De sista dagarnas seghet beror nog på mitt allmäntillstånd. Jag har vaggat fram som en anka och varit rejält svullen och öm i magen. Min mage har svullnat upp rejält mycket mer än de andra gångerna. Har fått gå runt i tunika eller liknande plagg de senaste dagarna. Drog upp tunikan och visade magen för en kompis som frågade hur det gick. Hon blev helt chockad och utbrast "men du ser ju ut att vara långt gången i en graviditet", "hormoner" svarade jag. Ja jag lär ju inte vara överstimulerad i alla fall, har ju 13 äggblåsor enligt VUL.

Jag har ätit massor av ägg nu under påsken och skickat massor av goda tankar till mina egna "påskägg" i magen. Det måste ju bara resultera i några fina ägg på äggplocket! :)

Sprutdag 9 - varit på VUL

Idag var jag på VUL, det såg bra ut, hade 13 fina äggblåsor! Så många har jag aldrig haft tidigare och för första gången hade jag många även på höger sida, där brukar det bara finnas ett par små stackare. Nu blir det äggplockning på onsdag i nästa vecka, oj oj vad spännande, hoppas att det ska gå bra!

Glömde tyvärr fråga om det där med träning. Men känner nu att det inte är aktuellt med träning på ett tag. Magen är svullen och öm och det trycker på där inne, är ständigt kissnödig. Det känns mer i äggstockarna när jag går fort eller lyfter tungt så nu tänker jag ta det lugnt fram till äggplocket.

Nu ska jag strax ut i solen igen, ska träffa en kompis för en fika på stan. Det ska bli mysigt, det är inte så ofta vi ses själva bara hon och jag nuförtiden. Hon fick barn för drygt ett år sedan och sedan dess har hon av förklarliga skäl nästan alltid med sig lillkillen. Han är hur söt och go som helst men det blir ju inte så att vi kan umgås i lugn och ro riktigt när han är med. Ibland är det skönare att träffas utan att det är barn med.

GLAD PÅSK!

Sprutdag 7

Känns fortfarande i äggstockarna, ömmar lite och jag känner mig lite svullen. Känns mer när jag rör på mig eller tar i. Tränade styrketräning igår och då kändes det verkligen emellanåt! Vet inte om jag vågar fortsätta träna faktiskt. Ska fråga om det nu på torsdag då jag ska på vul. Har även varit illamående av och till. Det har jag inte varit under sprutperioden i mina tidigare behandlingar så det är lite konstigt tycker jag. Längtar till torsdag, vill ju veta vad som hänt därinne i magen!

Sprutdag 5 - börjar kännas nu...

Nu börjar det kännas att det händer grejer därinne i magen! Kan inte minnas att det kändes så här mycket så här tidigt de andra gångerna. Har ju en förändring i den här behandlingen jämfört med tidigare gånger, har under sprayperioden bara sprayat halv dosen Suprecur jämfört med tidigare. Vet inte om det kan ge ett snabbare resultat av sprutorna? Meningen med att ha halv dos av Suprecuren var att inte trycka ner mina egna hormoner fullt så mycket, för att se ifall det kunde ge ett bättre resultat med fler och bättre ägg. Ska bli himla spännande att gå på vul på torsdag!

Sprutdag 4 - strålande sol!

Vilken härlig morgon med knallblå himmel, strålande sol och vindstilla! Vindstilla är ovanligt här vid den skånska kusten där jag bor, här blåser det nästan för jämnan, stan är helt enkelt rena blåshålet. Ska strax gå ut på morgonpromenad längs havet, innan frukost. Idag har vädernissarna lovat 15-16 grader och sol hela dagen så det lär bli en toppendag! Det är fantastiskt vilken inverkan vädret har på humöret.

Känner mig trött och lätt illamående på kvällarna just nu men på förmiddagarna är jag pigg och glad. Har fortsatt träna trots att jag börjat spruta, har både sprungit och styrketränat i veckan. Det har faktiskt gått bra. Känner mig långsam, seg och tung när jag springer men det går att göra det. Styrketräning är på något sätt lättare, antagligen för att man får vila lite mellan övningarna. Under mina andra IVF-behandlingar har träningen minskat under sprayperioden pga trötthet för att sedan helt förvinna under sprutperioden fram till misslyckandet. Nu kommer jag nog att kunna träna fram till ÄP känns det som just nu i alla fall, hoppas det fortsätter så.

Dags för promenad!

Sprutdag 1 - äntligen!

Äntligen dags för första sprutan ikväll, känns riktigt bra att komma vidare till nästa steg. Idag har jag varit gladare också. Har varit ute och joggat i solen och nu sitter jag här med en stor latte och myser med datorn i knäet. Idag är en bra dag!

Spraydag 18 - deppdag

Är så jäkla trött, har ingen energi kvar alls verkar det som. Jag som hade en massa planer för idag... Trots det underbara vädret så har jag inte orkat göra något annat än slappa i soffan och kolla på tv och surfa på laptopen. Får ju ångest av att vara så ineffektiv men orkar ändå inte göra något åt det, moment 22!

Har stans populäraste promenadstråk (läs barnvagnsstråk) utanför mitt hus. Har stått i fönstret och tittat på vacker blå himmel, sol, hav och ett oändligt lämmeltåg av barnvagnar. Känner mig avundsjuk och deppig, jag vill också strosa runt med en barnvagn och vara lycklig. Måtte det fungera med den här ivf'en!

Imorgon är det sprutstart, äntligen!!! :)

Spraydag 17

Idag är det spraydag 17, har börjat tröttna lite lätt på puffandet nu, vill komma vidare... Är trött, varm och lätt illamående av och till. Har jobbat natt hela helgen så det är i och för sig kanske inte så konstigt att man är trött och känner sig lite "bakis". Jag kan faktiskt känna mig nästan bakfull när jag vaknar efter att ha jobbat natt. Men nu har jag några härliga lediga dagar framför mig, vädernissarna har lovat tvåsiffrigt på termometern ute, det låter underbart!

I övermorgon är det dags, då är det sprutstart. Dags att börja trixa och fixa med Menopur igen. Ser fram emot att få komma vidare i behandlingen, den känns ju evighetslång ibland.

Slutsnackat för denna gången, nu är det dags för frukost!

Måste man bli tjock av IVF?

Idag är det spraydag 14 med Suprecur. Har känt mig plufsig de senaste dagarna trots att jag ätit relativt nyttigt och även tränat. Jeansen känns trånga och obehagliga. Ställde mig på vågen imorse och se där - jag har gått upp 2 kg på en vecka! Funderar på om man måste bli tjock när man IVF'ar? Går alla upp i vikt? Det här är bara början, snart ska jag börja med sprutorna och då vet jag att det blir än värre... Vet av erfarenhet att jag inte kommer att kunna träna efter ett par dagar med sprutorna. Blää för att bli plufsig även om det är för den goda sakens skull. Hade jag varit gravid hade jag gärna blivit tjock! :)

Är jag en bloggare?

Jag har startat en blogg... fick ett plötsligt infall efter att ha följt några andra bloggar ett tag. Men är jag en bloggare? Och vill någon läsa? Vet inte, vi får väl se... För länge sedan skrev jag dagbok med fin penna. Har funderat på att börja med det igen men har inte kommit till skott med att köpa en fin dagbok och en fin penna. Det var liksom lättare på något sätt att starta en blogg.

Anledningen till de här funderingarna om att skriva av sig lite är att jag tyvärr tillhör den olyckliga skaran av "ofrivilligt barnlösa". Jag tycker inte om det uttrycket, det låter så ynkligt på något sätt. Men jag har fått acceptera att jag är "ofrivilligt barnlös" efter två års aktivt försökande utan ett endaste litet plus.

Nu håller vi på med IVF, vår tredje behandling har precis startat. Vi har två misslyckade behandlingar bakom oss. Båda ledde till återinförande men slutade i blödning och minus på test. Nu pendlar jag mellan hopp och förtvivlan i detta tredje försöket. Ena dagen är jag hoppfull och tänker att nu är det nog vår tur, tredje gången gillt och allt det där. Andra dagen är jag hur negativ som helst och tänker att varför skulle det lyckas nu när det inte tagit sig de andra två gångerna. Ibland pendlar jag mellan dessa känslor fram och tillbaka flera gånger samma dag! Antar att jag inte är ensam med min känslomässiga berg- och dalbana, jag vet att det finns andra därute som har det så också, och det är en tröst ibland mitt i eländet.