torsdag 12 november 2009

Livet går vidare

Jag har inte orkat blogga eller läsa bloggar på ett tag, men nu är jag tillbaka! Tack alla snälla och goa tjejer för era stöttande kommentarer, det värmer verkligen!

Vi har en behandling kvar i vårt 3-pack och vi har bestämt oss för att vänta med den ett tag. Om vi skulle ha kört på direkt igen så skulle jag börja spruta igen om ca 3 veckor och det pallar jag bara inte. Nu ska jag komma i form istället så att jag mår bra. Jag mår nämligen inte bra av all viktuppgång av behandlingarna och att inte kunna träna regelbundet. Nu ska jag fokusera på träning, bra mat och att ha det bra. Jag har redan gått ner 1,5 kg på 5 dagar!

Jag har börjat bli mer och mer inriktad mot adoption, vi står ju i kö hos AC sedan i mars. Börjar mentalt förbereda mig på att det kanske är adoption som är vår väg till barn. Jag har insett att det är stor risk för att vi tillhör den skaran som som inte lyckas genom IVF. Faktum är ju att alla lyckas inte få barn genom IVF.

Vi har som sagt en behandling kvar och vi skulle inte göra flera sa vi när vi köpte 3-packet. Jag vet inte om det kommer att bli den sista någonsin men någon gång måste man ju säga stopp. Man kan ju inte göra hur många behandlingar som helst. Hur vet man när det är dags att sluta med IVF? Läkarna kan ju inte förklara varför det inte lyckats för oss. Vi får insatt fina embryon, slemhinnan är fin, allt ser bra ut men ändå fäster det inte. Hur vet man när det är dags att "ge upp"?

6 kommentarer:

TeachMom sa...

Skönt att höra att du känner dig OK i alla fall, trots allt. Det kan nog vara bra att vänta med den tredje behandlingen ett tag, om inte bara för att få vila upp sig ett tag.

Jobbigt att det inte funkar trots att allt ser bra ut. Vi har haft så pass många varningstecken så att vi var lite beredda på att vi inte skulle lyckas, men man hoppas ju alltid... Vem vet, vi kanske kör en IVF till nästa år.

Sköt om dig och varandra!

Sara sa...

Vad roligt att höra från dig igen! Har saknat dina inlägg!

Det är verkligen jobbigt att det inte funkar fast allt ser bra ut.

Vi har också börjat att fundera på adoption, men vi har inte ställt oss i nån kö än. Det här beslutet måste få mogna lite grann. Vi har även 5 frysisar kvar som vi ska prova med.

Det är verkligen mysigt med ett syskonbarn, han ger mig så mycket. Han är snart 17 månader :-)

Kram

Sara sa...

Vad skönt att du är tillbaka! Det låter vettigt att ta en paus och ladda batterierna, dom har ju tyvärr en tendens att ta slut ganska snabbt.

Det är orättvist när allting ser bra ut och det borde fästa, när det inte gör det. Jag hoppas så att ni lyckas på ert nästa försök, du vet att du har mina tummar!

Ta hand om varandra och njut av livet, man vet aldrig när saker och ting förändas.

Kramar Sara

Alice sa...

Vad ni är gulliga, tack för att ni finns och stöttar! Vi får alla fortsätta kämpa på, på något sätt kommer vi alla få bli föräldrar en vacker dag. Kram!

Miss Chiquita sa...

Jag känner så igen mig när jag läser dina inlägg. Jag har själv haft en lång IVF resa. Misslyckades precis med mitt sjätte åter införande (4 IVF och 2 FET). Precis som du skriver så är slemhinna perfekt, äggen toppägg allt verkar ok men de vill inte fästa sig - och inga svar finns det. Den stora frågan är : När ska man ge upp?

Adoption är inget för oss tyvärr. Så nu ska jag ge mig utt i världen istället. är inte riktigt nöjd men sv. IVF vård.

Anna-Karin sa...

Vi satte vår gräns vid 4 ICSI, redan innan vi gjort sista försöket. Hade vi inte betalt första själva så vi hade rätt till fjärde försöket "gratis" genom landstinget så hade vi kanske stoppat redan efter 3, för jag hade inte orkat betala för att må så dåligt utan garantier. Vår plan B var anonym donator i Danmark, men vi hade den oerhörda lyckan att få sonen på 4:e gången gillt. Vi hade aldrig tidigare fått några embryon till frysen, men sista gången med annan hormonstimulering fick vi faktiskt en liten blastocyst i frysen, så mitt tips är om ni gjort samma behandling varje gång, be att få ändra. Jag tänkte att om vi hade misslyckats igen, så hade jag kanske kunnat få frid i att vi hade provat allt i vår makt.
Lycka till!