torsdag 20 maj 2010

Deppigt besked

Idag var vi och träffade vår läkare på IVF-kliniken. Våra chanser att lyckas med IVF ser inte så goda ut längre, tyvärr. När man som vi gjort 6 insättningar med fina embryon och inte fått ett enda plus så sjunker chansen att lyckas. Hade vi bara fått plus någon gång, även om det blivit missfall, så hade det sett bättre ut enligt läkaren. Då hade man i alla fall vetat att vi kan bli gravida.

Sedan har det ju tillkommit det att jag inte haft lika många ägg på de två senaste behandlingarna. På senaste behandlingen blev det bara 3 ägg på ÄP och behandlingen dessförinnan avbröts ju före ÄP för att det bara fanns 1 enda ägg som var stort nog. Det kan hända att äggstockarna "tröttnar", att de inte orkar producera lika mycket längre, det har med ålder och ens egna genetiska förutsättningar att göra. IVF tömmer inte ut äggstockarna, det går under en massa ägg varje månad även i en naturlig cykel där bara ett ägg mognar, så på det sättet är det ingen skillnad.

Läkaren sa rakt ut att hon inte vill uppmuntra oss att göra fler behandlingar, alltså IVF med egna ägg. Hon avråder inte från något försök till ifall vi vill det själva men som sagt hon uppmuntrar det inte. Läkaren uppskattade vår chans till mindre än 15% med IVF, kanske bara runt 10%, jämfört med de 30-40% som man har på de första tre behandlingarna.

Känns rätt deppigt, jag var beredd på att hon skulle säga att chansen att lyckas minskat men inte att den skulle sjunkit så dramatiskt. Det styrker mig/oss i vårt beslut att inte köra vidare med IVF.

Hon kunde såklart inte förklara varför det inte lyckas trots att vi satt in fina embryon. Med största sannolikhet beror det på att embryona inte varit bra trots att de sett fina ut. Tydligen så är det så att 50% av alla embryon som ser fina ut ändå är kassa. Men eftersom vi gjort så många behandlingar så borde vi ha lyckats. Alltså är där troligen något annat fel som man inte kan veta vad det är.

Jag kan ändå tänka mig att göra ett försök till lite senare när vi väntar i den oändligt långa adoptionskön. Dels för att se ifall det blir lika dåligt utfall med antalet ägg för då har vi ett mönster, två gånger kan vara tillfälligheter men tre gånger i rad är definitivt ett mönster. Dels för att hoppet är det sista som överger människan!

10 kommentarer:

Joanna sa...

:( Usch, vad ledsamt...

Tycker du verkar stark ändå och fortfarande hoppfull vilket ju är jättebra!!! Klart ni ska kämpa vidare om ni fortfarande har ork och tror på att det SKA lyckas. Då finns jag här och håller tummarna!

Men fasen att det ska vara så svårt att ta reda på vad det är för fel. Jag hatar verkligen sånt. Att leva i ovisshet. Lider verkligen med dig... :(

Skickar i alla fall en stor KRAM. Hoppas den hjälper lite grann.

Anonym sa...

Har du/ni funderat på äggdonation? Jag har gjort det utomlands (ej i Sverige p g a hög ålder, jag är nu 47) och sitter framför datorn med en 4 månaders son.
Kram Lisa

TeachMom sa...

Jobbigt besked, men ni verkar vara beredda på det och det är ju bra att få klara besked från läkaren.

Adoptionskön är ju lång, and don't I know it, så skulle ni vilja köra en gång till lite senare så kan ni ju göra det.

Som sagt, det finns ju äggdonation, om det skulle vara ett alternativ för er.

Tänker på er. Kram!

Sara sa...

Nej vad tråkigt gumman! :(

Jag hoppas verkligen att det löser sig.. ni har inte funderat på äggdonation eller liknande då? Jag vill så gärna att ni ska lyckas, ni är så värda det!!

Tack för tummarna! ;)
KRAM

Sara sa...

Åh nej så himla tråkigt gumman. Vet inte vad jag ska säga för att få dig att må bättre. Tycker ändå att det låter som att du/ni är positiva. Säger som de andra, äggdonation kanske vore ett alternativ. Har hört folk som åker över till Finland och gör det i väntan på eran adoption alltså.

Många kramar till dig.

ettvanligtliv sa...

Absolut, kämpa vidare. Håller fingrar och tår för er. Kram!

Anonym sa...

Åh Alice, det är det sista beskedet man vill få. Att chanserna är så små, så små. Vi fick höra att våra chanser att få ut användbara ägg inte kunde räknas i procent, utan promille inför vårt fjärde försök.

Ibland behöver man dock göra ytterligare något försök, precis som ni kanske tänker göra, bara för att inte behöva undra vad som skulle hänt om...

Och ni kan ju stå i adoptionskö under tiden, kanske donationskö också?

Men försök nu ta hand om varandra. Ni skulle väl till New York? Det kunde väl inte kommit lägligare, jag tror det är precis vad ni behöver nu.

Varmaste kramen från Tovalisa.

Anonym sa...

Nu kommer jag in från vänster (halkade in här via annan blogg) och jag undrar i all välmening om du har fått blodförtunnande vid dina IVF:er? (Trombyl/Fragmin)

Att det bara beror på dålig embryokvalitet när en ivf misslyckas är de svenska läkarna ensamma om att hävda. det gjorde även min ivf-läkare på stg i sthlm när jag misslyckades TROTS högsta betyg på embryot.

I mitt fall skulle det visa sig att jag har en, inte helt ovanlig, defekt som gör att embryon inte fäster pga koagulation vid anläggning av moderkaka. Inget blodflöe = ingen graviditet.

Detta kan avhjälpas med blodförtunnande. sedan måste man ju ha ägg också så klart men du får ju i alla fall enstaka. Du kanske vet allt detta men ville bara hjälpa till.
Förstår så väl din sorg.

Anna-Bell sa...

Fina du, kram! Förstår att det känns jättejobbigt. Hoppas och tror att det ändå kommer att lösa sig för dig någon dag. På ett eller annat sätt. Det bara måste vara så.
Kramar

IsaN sa...

Usch, det är inte roligt att få ett sådant besked av läkaren. Jag har väl varit i en lite annorlunda situation än du då jag fick en dotter på fjärde försöket. Men att få syskon visade sig vara ännu svårare, trots att vi alltid får jättefina embryon. Efter sex misslyckanden så tog vi paus och bytte klinik. Läkaren på den nya kliniken verkade lite skeptiskt till att vi skulle fortsätta men ville inte heller avråda. Vi kände oss inte redo att ge upp utan köpte ett tre-pack för att visa för oss själva att det var det som vi hade kvar, sen skulle vi ge upp. Den första behandlingen på den nya kliniken, den 7:e totalt, slutade med noll befruktade ägg och inget tillbaka. Läkaren fattade ingenting och vi fick en chock. Är det så illa nu. Men vi fick snabbt starta igång igen och denna gång fanns det två som såg fina ut. Jag fick tillbaka bägge och har nu testat positivt! Så nu är jag så glad att vi inte gav upp.

Lycka till. Kram Isa