Hemma igen

Idag kom vi hem efter fem härliga dagar i New York, det är en fantastisk stad, me like!
Har inte pratat om eller ens tänkt på IVF, äggdonation, adoption, donatorinsemination, graviditet eller barn överhuvudtaget, så himla skönt! Vi har levt livet som det var innan "försöka få barn cirkusen" satte igång. Vi har sett alla sevärdheter vi ville se, shoppat, ätit och druckit gott och bara strosat omkring och njutit av den speciella atmosfären i NY.

Nu är vi tillbaka i vardagen men jag känner mig mer avslappnad och gladare! :)

Tack för alla kommentarer! Det var jobbigt att få ett sånt negativt besked men livet går vidare och på något sätt kommer vi att få barn en dag. Visst har vi tänkt på äggdonation och även på donatorinsemination, eftersom tanken har slagit oss att det kanske är så att vi inte är kompatibla med varandra. Enligt vår läkare är det ingen brådska med eventuell äggdonation eftersom kvinnan kan vara äldre utan att det är någon nackdel. Med eventuell donatorinsemination är det lite mer bråttom eftersom jag fyllt 35 i år. Chanserna med insemination är ju mindre än med IVF men det är inte omöjligt. Läkaren säger att jag säkerligen har ägglossning varje månad. Men sen är ju inte alla äggen befruktningsdugliga. Äggstockarna börjar väl tröttna också eftersom de börjat med ovanan att producera färre ägg vid IVF-stimulering. Även med fler IVF-försök är det mer bråttom eftersom kvinnans ålder spelar stor roll där också.

Det är mycket att ta ställning till. Hur ska man göra och vad ska man satsa på? Det är inte helt lätta beslut. Vi ska i alla fall köra vidare med adoptionsprocessen, efter en godkänd hemutredning är den ändå flera års kötid kvar och då kan man göra andra försök under tiden. Jag tycker att det är ok att göra försök under kötiden när man har år kvar till barnbesked.