Hade ju en rätt så ledsam valborg med minus, mensmonster och dessutom en mensvärk som inga alvedon i världen hjälpte mot. Nu känns det ändå lite bättre. Är såklart fortfarande ledsen över att det inte blev något denna gången heller men vi måste se framåt, vi ska inte ge upp ännu! Vi hinner nog inte med ett till försök innan sommarstängningen på kliniken och lika bra är väl det för jag vet inte om jag skulle orka med ytterligare ett försök nu i sommar. Det känns tungt att behöva sätta igång igen med en fjärde fullskalig IVF-behandling. Vi har ju aldrig fått något till frysen så det är fulla hormonbehandlingar med allt vad det innebär varje gång...
Nu försöker jag istället fokusera på positiva och trevliga saker som träning, planera för en mysig resa på sommarsemestern, att kunna sitta ute och ta ett glas rosévin en varm kväll och så vidare.
Även om jag försöker fokusera på andra saker just nu så går det inte att släppa tankarna runt vår barnlängtan helt och hållet. Mannen säger att han har en plan på vad han skulle vilja att vi gjorde. Han tycker att vi ska anmäla oss som sökande hos Adoptionscentrum samt ta kontakt med kommunen och kolla upp vad som gäller där angående adoption. Adoption är ju en process som tar lång tid. Under tiden som vi gör detta tycker han att vi ska köpa ett paket om tre IVF-behandlingar. Hans tanke är att ifall det visar sig att vi inte blir gravida med hjälp av IVF så har vi förhoppningsvis avverkat lite kötid för adoption. Vi har ju pratat lite om adoption tidigare. Jag har alltid varit positivt inställd till adoption och tycker att det är ett fint sätt att få barn på. Men jag kan ännu inte släppa tanken på ett biologiskt barn. Jag längtar så efter att vara gravid, hela min kropp är inställd på det, jag vill känna livet växa i mig och jag vill föda mitt barn. Tanken på att det kanske aldrig blir verklighet får mig att börja gråta och det river i hjärtat. Kan man då anmäla sig till adoption? Borde jag inte vara klar med att försöka få ett biologiskt barn? Jag känner att jag inte är riktigt där ännu.
3 kommentarer:
Det är svårt att fundera över sådana saker. Jag tror att din man har en poäng när det gäller paketet. Jag tror också att du har en klar poäng när det gäller att vila mellan omgångarna.
När det gäller adoption kan jag tänka mig att det tar ett tag att bli mentalt redo inför detta. Rent krasst tar det ju även tid att bli beviljad och få besked.
Det är bara att fortsätta grubbla. Det är inget som någon annan kan bestämma för er.
kramar och lycka till från en ivfsyster
Hej.
Letar efter IVF-bloggar och hittade bland annat din, är själv i IVF-svängen och börjar med spray om en vecka, vårt första försök.
/ Jenny
Skicka en kommentar