7+2

Jo då, tiden tickar på och nu har de senaste dagarna gått riktigt fort. Men det beror säkert på att man haft mycket att stå i och då går ju som bekant tiden fortare. Igår begravde vi finaste farfar, det var sorgligt och gjorde ont i hjärtat men det var samtidigt en väldigt fin begravning och ett tillfälle att träffa hela släkten och umgås efteråt. Det är verkligen inte ofta vi träffas allihopa eftersom vi bor långt ifrån varandra. Sen är det faktiskt så att finaste farfar har det bättre där han är nu än vad han hade i sin sjukhussäng.

Med graviditeten har allt gått bra såhär långt, tror jag i alla fall. Har ju inte haft några symptom som tyder på att något skulle vara fel. Inga blödningar eller spottings och inga kraftiga smärtor. Har i stort sett samma symptom som tidigare förutom att brösten är ännu mer ömma och börjar välla ur bh'n. Tidigare gjorde det mest ont om man kom åt dem men nu kan det ila och smärta i dem fast man sitter blickstill och absolut inte kommer åt något. Det kittlar även till i bröstvårtorna emellanåt. Magen är definitivt uppsvälld, framför allt på kvällarna, har faktiskt svårt att knäppa större delen av mina byxor. Men jag antar att det beror på uppsvällda tarmar för embryot är ju fortfarande mini mini.

Imorgon är det äntligen dags för VUL! Vi längtar och är nervösa... och hoppas så att allt är som det ska därinne!

Önskar alla en fortsatt skön söndag i solen! :-)