fredag 16 mars 2012

8+0 Drömmen som blev en mardröm

Var på VUL i måndags på gyn.mottagningen på sjukhuset, vi fick se hjärtslag! Det var ett stort ögonblick, det kändes som att nu äntligen är det vår tur att bli föräldrar, nu kommer allt att gå bra! Men så mätte han pyret till 5 mm och daterade graviditeten till 6+2... det stämde ju inte alls... jag skulle ju vara 7+3 då. Vi har ju gjort ÄD, vi vet ju exakt när befruktningen skedde. ÄP ska räknas som ÄL, så säger i alla fall de fertilitetsläkare jag känner till. Men denna gyn var tydligen inte så insatt. Ok tänkte vi, pyret kanske bara är lite liten till växten så här i början, vi såg ju hjärtat picka, allt måste vara ok. Men oron började ändå gnaga i mig...

Vi hade sedan tidigare bokat in en tid för första besöket på barnmorskemottagningen på onsdagen. På den mottagningen får man alltid träffa deras gynekolog vid första besöket och hon gör VUL om man önskar det. Självklart ville vi ha ett till VUL när chansen gavs. Vi tänkte oss bara få bekräftat att pyret växt några millimeter och tänkte inte ens tanken att hjärtat kunde ha slutat slå.

På VUL där på onsdagen kunde gynekologen inte se något hjärtslag och pyret hade bara växt 1 mm, och var nu 6 mm. För litet för att vara vecka 7+5 som jag då var i. Denna gynekolog höll med om att ÄP=ÄL och att jag skulle ha gått 7+5 nu. Man kan inte bakdatera en gravdititet pga fostrets storlek när man vet exakt när befruktningen skedde menade hon. Hon ville ändå inte säga att det var kört, men det såg ju inte positivt ut. Hon ansåg att man skulle göra en kontroll till om några dagar så vi fick ny tid till idag, fredag. Men redan där på onsdagen så blev vi jätteledsna och förtvivlade för vi insåg att hon inte kunde säga att det var kört men vi såg på henne och vi kunde läsa mellan raderna att det troligaste var att pyret dött. Vi körde hem och deppade ihop, jag grät mer än vad jag trodde var möjligt. Jag visste att nu var det kört, pyret levde inte längre. Det kändes som att det bara var en formalitet att vi skulle tillbaka för en ny kontroll för att få det bekräftat, det som vi alla redan visste.

På VUL idag så blev det precis så som vi befarat. Inget hjärtslag idag heller och nu har pyret krympt från 6 mm till 4 mm. Pyret har dött därinne! Det är bara kroppen som inte fattat det ännu. Känner mig fortfarande gravid och har inte haft några blödningar alls. Just nu känner jag mig tom och apatisk. Ska detta aldrig ta slut? Ska det aldrig gå vägen? Ska vi aldrig få barn?

Nu ska jag invänta blödning. Har fått en ny tid hos samma gyn på torsdag nästa vecka. Har inte blödningen kommit till dess ska jag tydligen få en tablett där nere som ska sätta igång det. Fy vad hemskt, nu ska man gå här med döda pyret i magen och vänta på att börja blöda. Det känns helt overkligt, händer detta verkligen oss? Hur mycket otur är det möjligt att man kan ha? Allt är kaos och jag saknar ord att beskriva hur för jävligt det känns.

8 kommentarer:

Pez sa...

Så himla tråkigt, jag är så ledsen för er skull. Massa kramar från mig.

FC sa...

Jag är så så ledsen. Jag vet att orden inte hjälper. Men jag är ledsen. Det är oerhört orättvist.

TeachMom sa...

Det är fruktansvärt, finns egentligen inga ord. Ta hand om er. Många kramar!

♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥ sa...

Fy tusan, vi fick liknande besked idag. Så tungt och bottenlöst! Inga ord finns, jag är så ledsen för er skull!

Många kramar Ninna

Anonym sa...

Jag är så himla ledsen för eran skull. Skickar en massa kramar

Elisabeth / MissB sa...

Men kära du, vad hemskt! Fy f-n, det var ju verkligen er tur nu. Jag vet dessvärre precis hur jobbigt det är när ens lilla pyre dött i magen, vi var med om samma sak innan Victor och det var verkligen hemskt. Inte för att det hjälper dig på något sätt alls, det finns inga ord eller nånting som hjälper i såna här lägen. Vill bara skicka en faslig massa styrkekramar till er, massa massa.

Anonym sa...

Det finns inga ord som tröstar det ni går igenom, det finns ingen lindring i allt det svåra. Gråt och var arg. Det finns ett barn där ute som väntar på att få finnas i din famn. Kram!

motvalls sa...

Näää, det här är inte okej. Gör mig så ledsen att läsa. Stor kram på er.